Job 18
1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:
Allora Bildad di Suach rispose e disse:
2 När viljen I göra en ända på att tala? Akter dock till; sedan vilje vi tala.
“Quando porrete fine alle parole? Fate senno, e poi parleremo.
3 Hvi varde vi aktade ( för dig ) såsom oskälig djur, och äre så orene för edor ögon?
Perché siamo considerati come bruti e perché siamo agli occhi vostri degli esseri impuri?
4 Vill du brista för hätskhets skull? Menar du, att för dina skull skall jorden öfvergifven varda, och hälleberget utaf sitt rum försatt varda?
O tu, che nel tuo cruccio laceri te stesso, dovrà la terra, per cagion tua, essere abbandonata e la roccia esser rimossa dal suo luogo?
5 Och skall dens ogudaktigas ljus utslockna, och gnistan af hans eld skall intet lysa.
Sì, la luce dell’empio si spegne, e la fiamma del suo fuoco non brilla.
6 Ljuset i hans hyddo skall varda till mörker, och hans lykta öfver honom skall utsläckt varda.
La luce si oscura nella sua tenda, e la lampada che gli sta sopra si spegne.
7 Hans håfvors tillgångar skola varda trånga, och hans anslag skall fela honom;
I passi che facea nella sua forza si raccorciano, e i suoi propri disegni lo menano a ruina.
8 Ty han är med sina fötter förd i snarona, och vandrar i nätet.
Poiché i suoi piedi lo traggon nel tranello, e va camminando sulle reti.
9 En snara skall hålla hans häl, och de törstige skola få fatt på honom.
Il laccio l’afferra pel tallone, e la trappola lo ghermisce.
10 Hans snara är lagd på jordene, och hans gildre på hans stig.
Sta nascosta in terra per lui un’insidia, e sul sentiero lo aspetta un agguato.
11 På alla sidor skola hastig förfärelse förskräcka honom, så att han icke skall veta hvartut han skall.
Paure lo atterriscono d’ogn’intorno, lo inseguono, gli stanno alle calcagna.
12 Hunger skall blifva hans håfvor, och uselhet skall blifva honom tillredd, och hänga vid honom.
La sua forza vien meno dalla fame, la calamità gli sta pronta al fianco.
13 Hans huds starkhet skall förtärd varda, och hans starkhet skall dödsens Förste förtära.
Gli divora a pezzo a pezzo la pelle, gli divora le membra il primogenito della morte.
14 Hans tröst skall utrotas utu hans hyddo, och de skola drifva honom till förskräckelsens Konung.
Egli è strappato dalla sua tenda che credea sicura, e fatto scendere verso il re degli spaventi.
15 Uti hans hyddo skall intet blifva; öfver hans palats skall svafvel strödt varda.
Nella sua tenda dimora chi non è de’ suoi, e la sua casa è cosparsa di zolfo.
16 Nedantill skola hans rötter förtorkas, och ofvanuppå afskäras hans säd.
In basso s’inaridiscono le sue radici, in alto son tagliati i suoi rami.
17 Hans åminnelse skall förgås i landena, och skall intet namn hafva på gatone.
La sua memoria scompare dal paese, più non s’ode il suo nome per le campagne.
18 Han skall fördrifven varda ifrå ljusena i mörkret, och af jordene bortkastad varda.
E’ cacciato dalla luce nelle tenebre, ed è bandito dal mondo.
19 Han skall ingen barn hafva, och ingen barnabarn i sin folk; honom skall ingen qvar blifva i hans slägt.
Non lascia tra il suo popolo né figli, né nipoti, nessun superstite dov’egli soggiornava.
20 De som efter honom komma, skola gifva sig öfver hans dag; och dem, som för honom äro, skall fruktan uppå komma.
Quei d’occidente son stupiti della sua sorte, e quei d’oriente ne son presi d’orrore.
21 Detta är dens orättfärdigas boning; och detta är rummet till honom, som intet vet af Gudi.
Certo son tali le dimore dei perversi e tale è il luogo di chi non conosce Iddio”.
