Job 18
1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:
Bildad de Schuach prit la parole et dit:
2 När viljen I göra en ända på att tala? Akter dock till; sedan vilje vi tala.
Quand mettrez-vous un terme à ces discours? Ayez de l’intelligence, puis nous parlerons.
3 Hvi varde vi aktade ( för dig ) såsom oskälig djur, och äre så orene för edor ögon?
Pourquoi sommes-nous regardés comme des bêtes? Pourquoi ne sommes-nous à vos yeux que des brutes?
4 Vill du brista för hätskhets skull? Menar du, att för dina skull skall jorden öfvergifven varda, och hälleberget utaf sitt rum försatt varda?
O toi qui te déchires dans ta fureur, Faut-il, à cause de toi, que la terre devienne déserte? Faut-il que les rochers disparaissent de leur place?
5 Och skall dens ogudaktigas ljus utslockna, och gnistan af hans eld skall intet lysa.
La lumière du méchant s’éteindra, Et la flamme qui en jaillit cessera de briller.
6 Ljuset i hans hyddo skall varda till mörker, och hans lykta öfver honom skall utsläckt varda.
La lumière s’obscurcira sous sa tente, Et sa lampe au-dessus de lui s’éteindra.
7 Hans håfvors tillgångar skola varda trånga, och hans anslag skall fela honom;
Ses pas assurés seront à l’étroit; Malgré ses efforts, il tombera.
8 Ty han är med sina fötter förd i snarona, och vandrar i nätet.
Car il met les pieds sur un filet, Il marche dans les mailles,
9 En snara skall hålla hans häl, och de törstige skola få fatt på honom.
Il est saisi au piège par le talon, Et le filet s’empare de lui;
10 Hans snara är lagd på jordene, och hans gildre på hans stig.
Le cordeau est caché dans la terre, Et la trappe est sur son sentier.
11 På alla sidor skola hastig förfärelse förskräcka honom, så att han icke skall veta hvartut han skall.
Des terreurs l’assiègent, l’entourent, Le poursuivent par derrière.
12 Hunger skall blifva hans håfvor, och uselhet skall blifva honom tillredd, och hänga vid honom.
La faim consume ses forces, La misère est à ses côtés.
13 Hans huds starkhet skall förtärd varda, och hans starkhet skall dödsens Förste förtära.
Les parties de sa peau sont l’une après l’autre dévorées, Ses membres sont dévorés par le premier-né de la mort.
14 Hans tröst skall utrotas utu hans hyddo, och de skola drifva honom till förskräckelsens Konung.
Il est arraché de sa tente où il se croyait en sûreté, Il se traîne vers le roi des épouvantements.
15 Uti hans hyddo skall intet blifva; öfver hans palats skall svafvel strödt varda.
Nul des siens n’habite sa tente, Le soufre est répandu sur sa demeure.
16 Nedantill skola hans rötter förtorkas, och ofvanuppå afskäras hans säd.
En bas, ses racines se dessèchent; En haut, ses branches sont coupées.
17 Hans åminnelse skall förgås i landena, och skall intet namn hafva på gatone.
Sa mémoire disparaît de la terre, Son nom n’est plus sur la face des champs.
18 Han skall fördrifven varda ifrå ljusena i mörkret, och af jordene bortkastad varda.
Il est poussé de la lumière dans les ténèbres, Il est chassé du monde.
19 Han skall ingen barn hafva, och ingen barnabarn i sin folk; honom skall ingen qvar blifva i hans slägt.
Il ne laisse ni descendants ni postérité parmi son peuple, Ni survivant dans les lieux qu’il habitait.
20 De som efter honom komma, skola gifva sig öfver hans dag; och dem, som för honom äro, skall fruktan uppå komma.
Les générations à venir seront étonnées de sa ruine, Et la génération présente sera saisie d’effroi.
21 Detta är dens orättfärdigas boning; och detta är rummet till honom, som intet vet af Gudi.
Point d’autre destinée pour le méchant, Point d’autre sort pour qui ne connaît pas Dieu!
