Job 18
1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:
Then Baldad the Suhite answered, and said:
2 När viljen I göra en ända på att tala? Akter dock till; sedan vilje vi tala.
How long will you throw out words? understand first, and so let us speak.
3 Hvi varde vi aktade ( för dig ) såsom oskälig djur, och äre så orene för edor ögon?
Why are we reputed as beasts, and counted vile before you?
4 Vill du brista för hätskhets skull? Menar du, att för dina skull skall jorden öfvergifven varda, och hälleberget utaf sitt rum försatt varda?
Thou that destroyest thy soul in thy fury, shall the earth be forsaken for thee, and shall rocks be removed out of their place?
5 Och skall dens ogudaktigas ljus utslockna, och gnistan af hans eld skall intet lysa.
Shall not the light of the wicked be extinguished, and the flame of his fire not shine?
6 Ljuset i hans hyddo skall varda till mörker, och hans lykta öfver honom skall utsläckt varda.
The light shall be dark in his tabernacle, and the lamp that is over him, shall be put out.
7 Hans håfvors tillgångar skola varda trånga, och hans anslag skall fela honom;
The step of his strength shall be straitened, and his own counsel shall cast him down headlong.
8 Ty han är med sina fötter förd i snarona, och vandrar i nätet.
For he hath thrust his feet into a net, and walketh in its meshes.
9 En snara skall hålla hans häl, och de törstige skola få fatt på honom.
The sole of his foot shall be held in a snare, and thirst shall burn against him.
10 Hans snara är lagd på jordene, och hans gildre på hans stig.
A gin is hidden for him in the earth, and his trap upon the path.
11 På alla sidor skola hastig förfärelse förskräcka honom, så att han icke skall veta hvartut han skall.
Fears shall terrify him on every side, and shall entangle his feet.
12 Hunger skall blifva hans håfvor, och uselhet skall blifva honom tillredd, och hänga vid honom.
Let his strength be wasted with famine, and let hunger invade his ribs.
13 Hans huds starkhet skall förtärd varda, och hans starkhet skall dödsens Förste förtära.
Let it devour the beauty of his skin, let the firstborn death consume his arms.
14 Hans tröst skall utrotas utu hans hyddo, och de skola drifva honom till förskräckelsens Konung.
Let his confidence be rooted out of his tabernacle, and let destruction tread upon him like a king.
15 Uti hans hyddo skall intet blifva; öfver hans palats skall svafvel strödt varda.
Let the companions of him that is not, dwell in his tabernacle, let brimstone be sprinkled in his tent.
16 Nedantill skola hans rötter förtorkas, och ofvanuppå afskäras hans säd.
Let his roots be dried up beneath, and his harvest destroyed above.
17 Hans åminnelse skall förgås i landena, och skall intet namn hafva på gatone.
Let the memory of him perish from the earth and let not his name be renowned in the streets.
18 Han skall fördrifven varda ifrå ljusena i mörkret, och af jordene bortkastad varda.
He shall drive him out of light into darkness, and shall remove him out of the world.
19 Han skall ingen barn hafva, och ingen barnabarn i sin folk; honom skall ingen qvar blifva i hans slägt.
His seed shall not subsist, nor his offspring among his people, nor any remnants in his country.
20 De som efter honom komma, skola gifva sig öfver hans dag; och dem, som för honom äro, skall fruktan uppå komma.
They that come after him shall be astonished at his day, and horror shall fall upon them that went before.
21 Detta är dens orättfärdigas boning; och detta är rummet till honom, som intet vet af Gudi.
These men are the tabernacles of the wicked, and this the place of him that knoweth not God.
