Job 18
1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:
Saa tog Sjuhiten Bildad til Orde og sagde:
2 När viljen I göra en ända på att tala? Akter dock till; sedan vilje vi tala.
Saa gør dog en Ende paa dine Ord, kom til Fornuft og lad os tale!
3 Hvi varde vi aktade ( för dig ) såsom oskälig djur, och äre så orene för edor ögon?
Hvi skal vi regnes for Kvæg og staa som umælende i dine Øjne?
4 Vill du brista för hätskhets skull? Menar du, att för dina skull skall jorden öfvergifven varda, och hälleberget utaf sitt rum försatt varda?
Du, som i Vrede sønderslider din Sjæl, skal for din Skyld Jorden blive øde og Klippen flyttes fra sit Sted?
5 Och skall dens ogudaktigas ljus utslockna, och gnistan af hans eld skall intet lysa.
Nej, den gudløses Lys bliver slukt, hans Ildslue giver ej Lys;
6 Ljuset i hans hyddo skall varda till mörker, och hans lykta öfver honom skall utsläckt varda.
Lyset i hans Telt gaar ud, og hans Lampe slukkes for ham;
7 Hans håfvors tillgångar skola varda trånga, och hans anslag skall fela honom;
hans kraftige Skridt bliver korte, han falder for eget Raad;
8 Ty han är med sina fötter förd i snarona, och vandrar i nätet.
thi hans Fod drives ind i Nettet, paa Fletværk vandrer han frem,
9 En snara skall hålla hans häl, och de törstige skola få fatt på honom.
Fælden griber om Hælen, Garnet holder ham fast;
10 Hans snara är lagd på jordene, och hans gildre på hans stig.
Snaren er skjult i Jorden for ham og Saksen paa hans Sti;
11 På alla sidor skola hastig förfärelse förskräcka honom, så att han icke skall veta hvartut han skall.
Rædsler skræmmer ham alle Vegne og kyser ham Skridt for Skridt:
12 Hunger skall blifva hans håfvor, och uselhet skall blifva honom tillredd, och hänga vid honom.
Ulykken hungrer efter ham, Undergang lurer paa hans Fald:
13 Hans huds starkhet skall förtärd varda, och hans starkhet skall dödsens Förste förtära.
Dødens førstefødte æder hans Lemmer, æder hans Legemes Lemmer;
14 Hans tröst skall utrotas utu hans hyddo, och de skola drifva honom till förskräckelsens Konung.
han rives bort fra sit Telt, sin Fortrøstning; den styrer hans Skridt til Rædslernes Konge;
15 Uti hans hyddo skall intet blifva; öfver hans palats skall svafvel strödt varda.
i hans Telt har Undergang hjemme, Svovl strøs ud paa hans Bolig;
16 Nedantill skola hans rötter förtorkas, och ofvanuppå afskäras hans säd.
nedentil tørrer hans Rødder, oventil visner hans Grene;
17 Hans åminnelse skall förgås i landena, och skall intet namn hafva på gatone.
hans Minde svinder fra Jord, paa Gaden nævnes ikke hans Navn;
18 Han skall fördrifven varda ifrå ljusena i mörkret, och af jordene bortkastad varda.
man støder ham ud fra Lys i Mørket og driver ham bort fra Jorderig;
19 Han skall ingen barn hafva, och ingen barnabarn i sin folk; honom skall ingen qvar blifva i hans slägt.
i sit Folk har han ikke Afkom og Æt, i hans Hjem er der ingen tilbage;
20 De som efter honom komma, skola gifva sig öfver hans dag; och dem, som för honom äro, skall fruktan uppå komma.
de i Vester stivner ved hans Skæbnedag, de i Øst bliver slagne af Rædsel.
21 Detta är dens orättfärdigas boning; och detta är rummet till honom, som intet vet af Gudi.
Ja, saaledes gaar det den lovløses Bolig, dens Hjem, der ej kender Gud!
