Job 17
1 Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
Dech mój skażony jest; dni moje giną; groby mię czekają.
2 Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
Zaiste naśmiewcy są przy mnie, a w ich draźnieniu mieszka oko moje.
3 Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
Staw mi, proszę, rękojmię za się. Któż jest ten? Niech mi na to da rękę.
4 Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
Boś serce ich ukrył przed wyrozumieniem; przetoż ich nie wywyższysz.
5 Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
Kto pochlebia przyjaciołom, oczy synów jego ustaną.
6 Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
Wystawił mię zaiste na przypowieść ludziom, i jako śmiechowisko przed nimi.
7 Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
Zaćmione jest dla żałości oko moje, a wszystkie myśli moje są jako cień.
8 Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
Zdumieją się szczerzy nad tem; a niewinny przeciwko obłudnikowi powstanie.
9 Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
Będzie się trzymał sprawiedliwy drogi swojej; a kto ma czyste ręce, przyczyni mocy.
10 Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
Wy tedy wszyscy nawróćcie się, a pójdźcie, proszę; bo nie znajduję między wami mądrego.
11 Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
Dni moje przeminęły; myśli moje rozerwane są, to jest, zamysły serca mego.
12 Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
Noc mi się w dzień obraca; a światłość skraca się dla ciemości.
13 Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
Jeźlibym czego oczekiwał, grób będzie domem moim, a w ciemnościach uścielę łoże moje. (Sheol h7585)
14 Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
Do dołu rzekę: Ojcem moim jesteś; a do robaków: Wy jesteście matką moją, i siostrą moją.
15 Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
Bo gdzież teraz jest nadzieja moja? a oczekiwanie moje któż ogląda?
