Job 17
1 Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
“Umoya wami udabukile, insuku zami ziqunyiwe, ithuna lingimelele.
2 Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
Impela abaklolodayo bangihanqile; amehlo ami asehlezi elinde ulaka lwabo.
3 Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
Ngipha, Oh Nkulunkulu, lesosibambiso osifunayo. Kambe ngubani omunye ongangenzela lesosibambiso na?
4 Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
Usuzivalile ingqondo zabo kabasazwisisi; ngakho kawuzukubayekela bagiye.
5 Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
Nxa umuntu angaphika umngane wakhe ukuze ahlawulwe, amehlo abantwabakhe azafiphala.
6 Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
UNkulunkulu usengenze ngaba yisiga ebantwini bonke, umuntu okhafulelwa ngabanye emehlweni.
7 Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
Amehlo ami asethundubele ngosizi; umdumbu wami wonke usuyisithunzi nje.
8 Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
Abantu abaqotho kuyabanenga lokhu; abangelacala bayacaphuka ngabangakholwayo.
9 Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
Kungenani, abalungileyo bazabambelela ezindleleni zabo, kuthi labo abalezandla ezihlanzekileyo baqine.
10 Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
Kodwa khathesi lina lonke ake lizame futhi! Kangiboni loyedwa ohlakaniphileyo kini.
11 Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
Sezidlule insuku zami, amacebo ami asedilikile, kunjalo lezifiso zenhliziyo yami.
12 Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
Lababantu bathatha ubusuku njengemini; bathi bebona ubumnyama bathi, ‘Ukukhanya sekusondele.’
13 Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
Nxa ikhaya engilithembileyo lilingcwaba kuphela, nxa ngisendlala umbheda wami emnyameni, (Sheol h7585)
14 Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
nxa ngisithi ekuboleni, ‘Baba,’ ngithi empethwini, ‘Mama’ kumbe ‘Dadewethu,’
15 Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
pho lingaphi ithemba lami na? Ngubani ongabona ithemba ngami?
