Job 17
1 Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
나의 기운이 쇠하였으며 나의 날이 다하였고 무덤이 나를 위하여 예비되었구나
2 Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
나를 조롱하는 자들이 오히려 나와 함께 있으므로 내 눈이 그들의 격동함을 항상 보는구나
3 Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
청컨대 보증물을 주시고 친히 나의 보주가 되옵소서 주 외에 나로 더불어 손을 칠 자가 누구리이까
4 Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
주께서 그들의 마음을 가리워 깨닫지 못하게 하셨사오니 그들을 높이지 아니 하시리이다
5 Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
친구를 지적하여 해를 받게 한 자의 자식들은 눈이 멀지니라
6 Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
하나님이 나로 백성의 이야기거리가 되게 하시니 그들이 내 얼굴에 침을 뱉는구나
7 Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
내 눈은 근심으로 하여 어두워지고 나의 온 지체는 그림자 같구나
8 Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
정직자는 이를 인하여 놀라고 무죄자는 사곡한 자를 인하여 분을 내나니
9 Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
그러므로 의인은 그 길을 독실히 행하고 손이 깨끗한 자는 점점 힘을 얻느니라
10 Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
너희는 다 다시 올지니라 내가 너희 중에서 지혜자를 찾을 수 없느니라
11 Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
나의 날이 지나갔고 내 경영 내 마음의 사모하는 바가 다 끊어졌구나
12 Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
그들은 밤으로 낮을 삼고 빛이 어두운데 가깝다 하는구나
13 Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
내 소망이 음부로 내 집을 삼음에 있어서 침상을 흑암에 베풀고 (Sheol h7585)
14 Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
무덤더러 너는 내 아비라 구더기더러 너는 내 어미, 내 자매라 할진대
15 Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
나의 소망이 어디 있으며 나의 소망을 누가 보겠느냐
