Job 17
1 Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
U A paupauaho au, ua hookiia kuu mau la, Ua makaukau na halelua no'u.
2 Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
Aole anei he poe olelo hoino me au? A ke kau nei kuu maka ma ko lakou hoonaukiuki ana?
3 Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
E waiho iho ano, e hana mai ia'u i malu me oe; Owai ka mea e pai i na lima me au.
4 Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
No ka mea, ua hoohuna oe i ka naauao mai ko lakou naau aku; Nolaila, aole oe e hookiekie ia lakou.
5 Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
O ka mea e kumakaia i kona mau hoalauna no ka waiwai pio, E hoopauia na maka o kaua poe keiki.
6 Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
Ua hooku mai oia ia'u i mea e olelo nane ia e na kanaka; A ua lilo au i mea hoopailua imua o lakou.
7 Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
Ua ponalonalo kuu maka no ka uwe ana, A o kuu helehelena a pau ua like ia me ke aka.
8 Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
E kahaha ka poe pono i keia, A e hooku e la mea hala ole i ka aia.
9 Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
E hoomau no ka mea pono i kona aoao, A o ka mea lima maemae, e hoomahuahua aku ia i ka ikaika.
10 Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
Aka, o oukou a pau, e hoi mai no, No ka mea, aole e loaa ia'u iwaena o oukou ka mea naauao.
11 Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
Ua hala kuu mau la, ua okiia'ku kuu mau noonoo, O na manaolana o kuu naau.
12 Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
Ua hoololi lakou i ka po i ao, O ka malamalama, ua pokole ia no ka pouli.
13 Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
Ina e kakali aku au, O ka luakupapau ko'u hale: Ua hohola aku au i kuu wahi moe ma ka pouli. (Sheol h7585)
14 Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
Ua kapa aku au i ka palaho, O oe ko'u makuakane, A i ka ilo, O oe ko'u makuwahine, a me ko'u kaikuwahine.
15 Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
Auhea hoi kuu manaolana? A o ko'u manaolana, owai la ka mea e ike aku ia?
