< Job 17 >

1 Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
“Lespri m fin kase. Jou m yo etenn; tonbo a pare pou mwen.
2 Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
Anverite mokè yo avè m, e zye m fikse sou pwovokasyon yo.
3 Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
“Depoze la koulye a, yon sekirite. Kanpe kon garanti mwen, ak Ou menm. Se kilès ki kab antann avè m?
4 Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
Paske Ou te anpeche kè yo konprann; pou sa, ou pa p egzalte yo.
5 Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
Sila ki enfòme kont zanmi li yo pou piyaj la, menm zye pitit li yo va vin gate.
6 Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
“Men Li te fè m vin tounen yon vye pwovèb pou pèp la. Konsa, yo vin krache sou figi m.
7 Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
Anplis, zye m vin pa wè klè akoz doulè m, e tout nanm mwen tankou lonbraj.
8 Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
Moun ladwati va byen twouble ak sa, e linosan an va leve li menm kont enkwayan yo.
9 Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
Malgre, moun dwat la va kenbe chemen li e sila ki gen men pwòp yo va vin pi fò e pi fò.
10 Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
Men nou tout, retounen; malgre mwen pa twouve yon nonm saj pami nou.
11 Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
Jou pa m yo fin pase, plan mwen yo vin chire nèt, menm dezi a kè mwen yo.
12 Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
Yo fè lannwit mwen vin sanble lajounen. Yo di ‘limyè a toupre’ lè tout se fènwa.
13 Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
Si mwen chache Sejou mò yo kon lakay mwen, si mwen fè kabann mwen nan tenèb la; (Sheol h7585)
14 Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
Si mwen kriye a fòs tonbo a: ‘Se ou ki papa m’; epi a vè a: “Ou se manman m ak sè m’;
15 Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
Alò, koulye a, se kibò espwa mwen ye? Epi se kilès k ap okipe espwa m?
16 Neder i helvetet varder det farandes, och varder med mig liggandes i mullene. (Sheol h7585)
Èske espwa m va desann avèk mwen nan Sejou Lanmò yo? Èske se ansanm n ap desann nan pousyè a?” (Sheol h7585)

< Job 17 >