< Job 17 >

1 Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
Je péris emporté par une tempête; j'aspire à la tombe et je n'y puis arriver.
2 Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
Je péris dans mon affliction; et vous, Seigneur, qu'avez-vous fait?
3 Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
Des étrangers m'ont enlevé mes richesses: Quel est cet homme? qu'il soit enchaîné par ma main.
4 Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
Vous avez rendu leur cœur inaccessible à la raison; gardez-vous de les glorifier.
5 Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
Cet homme n'a rien à dire à ses amis que des méchancetés; et ses yeux ont fondu en larmes à cause de ses fils.
6 Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
O mon Dieu, vous avez fait de moi la fable des nations; je suis devenu pour elles un objet de risée.
7 Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
La colère alors a séché mes pleurs, et j'ai été vivement assiégé de toutes parts.
8 Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
Les gens sincères à cause de moi sont saisis de surprise, ils s'écrient: Puisse le juste s'élever au-dessus du méchant!
9 Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
Que le fidèle persévère dans sa voie, que l'homme dont les mains sont pures prenne courage.
10 Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
Et vous tous approchez, écoutez-moi, je ne trouve point la vérité en vous.
11 Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
J'ai passé mes jours à murmurer, et toutes les parties de mon cœur ont été déchirées.
12 Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
J'ai confondu la nuit avec le jour; la lumière avec l'obscurité.
13 Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
Tout ce que j'ai à attendre, c'est la terre pour demeure; ma couche est déjà étendue dans les ténèbres. (Sheol h7585)
14 Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
J'ai surnommé la mort mon père; ma mère et ma sœur, c'est la pourriture.
15 Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
Où est donc mon espoir? quels sont les biens que je verrai?
16 Neder i helvetet varder det farandes, och varder med mig liggandes i mullene. (Sheol h7585)
Est-ce que mon espoir et mes biens descendront avec moi sous la terre? Est-ce que nous serons placés ensemble dans le sépulcre? (Sheol h7585)

< Job 17 >