Job 17
1 Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
My breath is corrupt, my days are extinct, the graves are ready for me.
2 Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
Are there not mockers with me? and doth not my eye continue in their provocation?
3 Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
Lay down now, put me in a surety with thee; who is he that will strike hands with me?
4 Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
For thou hast hid their heart from understanding: therefore shalt thou not exalt them.
5 Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
He that speaketh flattery to his friends, even the eyes of his children shall fail.
6 Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
He hath made me also a byword of the people; and as one before whom men spit.
7 Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
My eye also is dim by reason of sorrow, and all my members are as a shadow.
8 Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
Upright men shall be appalled at this, and the innocent shall stir up himself against the hypocrite.
9 Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
The righteous also shall hold on his way, and he that hath clean hands shall be stronger and stronger.
10 Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
But as for you all, do ye return, and come now: for I cannot find one wise man among you.
11 Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
My days are past, my purposes are broken off, even the thoughts of my heart.
12 Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
They change the night into day: the light is short because of darkness.
13 Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
If I wait, the grave is my house: I have made my bed in the darkness. (Sheol h7585)
14 Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
I have said to corruption, Thou art my father: to the worm, Thou art my mother, and my sister.
15 Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
And where is now my hope? as for my hope, who shall see it?
