Job 17
1 Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
“My spirit has been destroyed, My days extinguished—graves [are] for me.
2 Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
If not—mockeries [are] with me. And my eye lodges in their provocations.
3 Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
Now place my pledge with You; Who is he that strikes hand with me?
4 Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
For You have hidden their heart from understanding, Therefore You do not exalt them.
5 Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
For a portion he shows friendship, And the eyes of his sons are consumed.
6 Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
And He set me up for a proverb of the peoples, And I am a wonder before them.
7 Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
And my eye is dim from sorrow, And my members—all of them—as a shadow.
8 Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
The upright are astonished at this, and the innocent stirs himself up against the profane.
9 Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
And the righteous lays hold [on] his way, And the clean of hands adds strength.
10 Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
But please return and come in, all of you, And I do not find a wise man among you.
11 Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
My days have passed by, My plans have been broken off, The possessions of my heart!
12 Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
They appoint night for day, Light [is] near because of darkness.
13 Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
If I wait—Sheol [is] my house, In darkness I have spread out my bed. (Sheol h7585)
14 Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
To corruption I have called: You [are] my father. To the worm: My mother and my sister.
15 Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
And where [is] my hope now? Indeed, my hope, who beholds it?
