Job 17
1 Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
“My spirit is broken; my days are extinguished; the grave awaits me.
2 Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
Surely mockers surround me, and my eyes must gaze at their rebellion.
3 Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
Give me, I pray, the pledge You demand. Who else will be my guarantor?
4 Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
You have closed their minds to understanding; therefore You will not exalt them.
5 Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
If a man denounces his friends for a price, the eyes of his children will fail.
6 Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
He has made me a byword among the people, a man in whose face they spit.
7 Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
My eyes have grown dim with grief, and my whole body is but a shadow.
8 Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
The upright are appalled at this, and the innocent are stirred against the godless.
9 Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
Yet a righteous one holds to his way, and the one with clean hands grows stronger.
10 Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
But come back and try again, all of you. For I will not find a wise man among you.
11 Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
My days have passed; my plans are broken off— even the desires of my heart.
12 Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
They have turned night into day, making light seem near in the face of darkness.
13 Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
If I look for Sheol as my home, if I spread out my bed in darkness, (Sheol h7585)
14 Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
and say to corruption, ‘You are my father,’ and to the worm, ‘My mother,’ or ‘My sister,’
15 Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
where then is my hope? Who can see any hope for me?
