Job 17
1 Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
My spirit is consumed, my days are extinct, the grave is ready for me.
2 Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
Surely there are mockers with me, and my eye dwells upon their provocation.
3 Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
Give now a pledge, be surety for me with thyself. Who is there that will strike hands with me?
4 Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
For thou have hid their heart from understanding. Therefore thou shall not exalt them.
5 Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
He who denounces his friends for a prey, even the eyes of his sons shall fail.
6 Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
But he has made me a byword of the people, and they spit in my face.
7 Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
My eye also is dim because of sorrow, and all my members are as a shadow.
8 Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
Upright men shall be astonished at this, and the innocent shall stir himself up against the profane.
9 Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
Yet the righteous shall hold on his way. And he who has clean hands shall grow stronger and stronger.
10 Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
But as for you all, come on now again, and I shall not find a wise man among you.
11 Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
My days are past. My purposes are broken off, even the thoughts of my heart.
12 Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
They change the night into day. The light, they say, is near to the darkness.
13 Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
If I look for Sheol as my house, if I have spread my couch in the darkness, (Sheol h7585)
14 Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
if I have said to corruption, Thou are my father, to the worm, My mother, and my sister,
15 Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
where then is my hope? And as for my hope, who shall see it?
