Job 17
1 Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
Brudt er min Ånd, mine Dage slukt, og Gravene venter mig;
2 Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
visselig, Spot er min Del, og bittert er, hvad mit Øje må skue.
3 Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
Stil Sikkerhed for mig hos dig! Hvem anden giver mig Håndslag?
4 Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
Thi du lukked deres Hjerte for Indsigt, derfor vil du ikke ophøje dem;
5 Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
den, der forråder Venner til Plyndring, hans Sønners Øjne hentæres.
6 Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
Til Mundheld har du gjort mig for Folk, jeg er blevet et Jærtegn for dem;
7 Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
mit Øje er sløvet af Kvide, som Skygger er mine Lemmer til Hobe;
8 Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
retsindige stivner af Rædsel ved sligt, over vanhellig harmes den skyldfri,
9 Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
men den retfærdige holder sin Vej, en renhåndet vokser i Kraft.
10 Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
Men I, mød kun alle frem igen, en Vismand fnder jeg ikke iblandt jer!
11 Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
Mine Dage stunder mod Døden, brudt er mit Hjertes Ønsker;
12 Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
Natten gør jeg til Dag, Lyset for mig er Mørke;
13 Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
vil jeg håbe, får jeg dog Bolig i Døden, jeg reder i Mørket mit Leje, (Sheol h7585)
14 Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
Graven kalder jeg Fader, Forrådnelsen Moder og Søster.
15 Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
Hvor er da vel mit Håb, og hvo kan øjne min Lykke?
