Job 17
1 Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
Dýchání mé ruší se, dnové moji hynou, hrobu blízký jsem.
2 Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
Jistě posměvači jsou u mne, a pro jejich mne kormoucení nepřichází ani sen na oči mé.
3 Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
Postav mi, prosím, rukojmě za sebe; kdo jest ten, nechť mi na to ruky podá.
4 Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
Nebo srdce jejich přikryl jsi, aby nerozuměli, a protož jich nepovýšíš.
5 Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
Kdož pochlebuje bližním, oči synů jeho zhynou.
6 Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
Jistě vystavil mne za přísloví lidem, a za divadlo všechněm,
7 Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
Tak že pro žalost pošly oči mé, a oudové moji všickni stínu jsou podobni.
8 Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
Užasnouť se nad tím upřímí, a však nevinný proti pokrytci vždy se zsilovati bude.
9 Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
Přídržeti se bude, pravím, spravedlivý cesty své, a ten, jenž jest čistých rukou, posilní se více.
10 Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
Tolikéž i vy všickni obraťte se, a poďte, prosím; neboť nenacházím mezi vámi moudrého.
11 Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
Dnové moji pomíjejí, myšlení má mizejí, přemyšlování, pravím, srdce mého.
12 Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
Noc mi obracejí v den, a světla denního ukracují pro přítomnost temností.
13 Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
Abych pak čeho i očekával, hrob bude dům můj, ve tmě usteli ložce své. (Sheol h7585)
14 Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
Jámu nazovu otcem svým, matkou pak a sestrou svou červy.
15 Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
Kdež jest tedy očekávání mé? A kdo to, čím bych se troštoval, spatří?
