Job 17
1 Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
Daha mi nestaje, gasnu moji dani i za mene već se skupljaju grobari.
2 Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
Rugači su evo mene dohvatili, od uvreda oka sklopiti ne mogu.
3 Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
Stoga me zaštiti i budi mi jamcem kad mi nitko u dlan neće da udari.
4 Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
Jer, srca si njina lišio razuma i dopustiti im nećeš da opstanu.
5 Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
K'o taj što imanje dijeli drugovima, a djeci njegovoj dotle oči gasnu,
6 Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
narodima svim sam na ruglo postao, onaj kom u lice svatko pljunut' može.
7 Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
Od tuge vid mi se muti u očima, poput sjene moji udovi postaju.
8 Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
Začudit će se zbog toga pravednici, na bezbožnika će planuti čestiti;
9 Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
neporočni će na svom ustrajat' putu, čovjek čistih ruku ojačat će još više.
10 Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
Hajde, svi vi, nećete li opet počet', tÓa među vama ja mudra ne nalazim!
11 Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
Minuli su dani, propale zamisli, želje srca moga izjalovile se.
12 Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
'U noći najcrnjoj, dan se približava; blizu je već svjetlo što tminu izgoni.'
13 Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
A meni je nada otići u Šeol i prostrijeti sebi ležaj u mrklini. (Sheol h7585)
14 Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
Dovikujem grobu: 'Oče moj rođeni!' a crve pozdravljam: 'Mati moja, sestro!'
15 Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
Ali gdje za mene ima jošte nade? Sreću moju tko će ikada vidjeti?
