Job 17
1 Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
Taqətim kəsilir, günlərim batır, Məni məzar gözləyir.
2 Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
Həqiqətən, ətrafıma rişxəndçilər yığılır, Gözüm onların düşmənçiliyini görür.
3 Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
Ey Allah, Öz hüzurunda mənə zəmanət ver. Başqa kim var ki, mənə zamin dursun?
4 Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
Çünki onların qəlbini anlayış üçün bağladın, Ona görə onlara zəfər qazandırmayacaqsan.
5 Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
Pul üçün dostlarını satanın Övladlarının işığı sönəcək.
6 Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
Allah məni insanların dilinə saldı, Üzümə tüpürdülər.
7 Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
Gözümün nuru kədərdən qaraldı, Bütün əzalarım kölgə kimi qaldı.
8 Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
Buna əməlisaleh insanlar mat qalıb, Günahsızlar allahsızlara qarşı çıxır.
9 Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
Saleh insanlar öz yolunu tutur, Əlitəmiz olanlar getdikcə güclənir.
10 Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
Amma hamınız qayıdıb gəlsəniz, Aranızdan bir hikmətli insan tapmaram.
11 Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
Günlərim ötüşdü, Fikirlərim, arzularım pərən-pərən düşdü.
12 Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
Onlar gecəni gündüzə çevirir, “Zülmətə işıq yaxındır” deyir.
13 Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
Əgər ölülər diyarını evimdir deyə gözləsəm, Yatağımı qaranlıqda sərsəm, (Sheol h7585)
14 Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
Qəbirə “atam sənsən”, Qurda “anam-bacım sənsən” desəm,
15 Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
Ümidim hara gedər? Mənim ümidimi kim görər?
