Job 16
1 Job svarade, och sade:
Respondió Job y dijo:
2 Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.
“Muchas cosas como estas he oído ya. Consoladores molestos sois todos.
3 När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?
¿Cuándo tendrán fin estas palabras de viento? ¿O qué te incita a responder así?
4 Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.
Yo podría hablar como vosotros, si estuvierais en mi lugar. Os dirigiría un montón de palabras, y menearía contra vosotros mi cabeza.
5 Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.
Os alentaría con mi boca, y os consolaría con el movimiento de mis labios.
6 Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.
Mas ahora, aunque hablo, no se mitiga mi dolor, y si callo, ¿acaso por eso se aleja de mí?
7 Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.
Ahora se han agotado mis fuerzas; Tú has destruido toda mi familia.
8 Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.
Me has asido y esto es un testimonio (contra mí); se levanta contra mí mi flacura, acusándome cara a cara.
9 Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.
Su ira me despedaza y me persigue; rechina contra mí sus dientes; enemigo mío, aguza sus ojos contra mí.
10 De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.
Han abierto contra mí su boca; me insultan, me hieren en las mejillas; a una se han coaligado contra mí.
11 Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.
Dios me ha entregado al perverso, me ha arrojado en manos de malvados.
12 Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.
Vivía yo en paz, pero Él me sacudió; me asió por la cerviz, me hizo trizas, y me eligió por blanco suyo.
13 Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.
Me rodean arqueros, traspasa mis riñones sin piedad y derrama por tierra mi hiel.
14 Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.
Me inflige herida sobre herida, corre contra mí cual gigante.
15 Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.
He cosido un saco sobre mi piel, he revuelto en el polvo mi rostro.
16 Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;
Mi cara está hinchada de tanto llorar, y la sombra de la muerte cubre mis párpados,
17 Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.
aunque no hay injusticia en mí y mi oración es pura.
18 Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.
¡Tierra, no cubras mi sangre, y no sofoques en tu seno mi clamor!
19 Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.
Aún hay un testigo mío en el cielo, en lo alto reside el que da testimonio en mi favor.
20 Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.
Mis amigos me escarnecen, mas mis ojos buscan llorando a Dios.
21 Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.
¡Ojalá que hubiera juez entre el hombre y Dios, así como lo hay entre el hijo del hombre y su prójimo.
22 Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.
El número de mis años se va pasando, y el camino que sigo no tiene vuelta.”
