Job 16
1 Job svarade, och sade:
Wasephendula uJobe wathi:
2 Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.
Ngizwile izinto ezinengi ezinje; lingabaduduzi abakhathazayo lina lonke.
3 När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?
Kuzakuba lesiphetho yini emazwini angumoya? Kumbe kuyini okulicunulayo ukuthi liphendule?
4 Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.
Lami bengingakhuluma njengani uba umphefumulo wenu ubusendaweni yomphefumulo wami; bengingabuthelela amazwi phezu kwenu, ngilinikinele ikhanda lami.
5 Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.
Bengingaliqinisa ngomlomo wami, lokunyikinyeka kwendebe zami bekungadedisaubuhlungu benu.
6 Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.
Uba ngikhuluma, ubuhlungu bami kabudedi; uba ngiyekela, kuyini okusuka kimi?
7 Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.
Kodwa khathesi ungidinisile yena, wena uchithile yonke inhlangano yami.
8 Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.
Ungitshwabhanisile, kube yibufakazi, lokucaka kwami kungivukele, kuyafakaza ebusweni bami.
9 Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.
Ulaka lwakhe luyangidwengula, njalo uyangizonda; ungigedlela amazinyo akhe; isitha sami singicijisela amehlo aso.
10 De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.
Bangikhamisela umlomo wabo, bangiwakala esihlathini ngokuyangisa, bengihlanganyela ndawonye.
11 Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.
UNkulunkulu unginikele kokhohlakeleyo, wangiphosela ezandleni zababi.
12 Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.
Ngangonwabile, kodwa wangichoboza, wangidumela ngentamo, wangiphahlaza, wangimisa ngaba yinto yakhe yokunenjwa.
13 Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.
Abatshoki bakhe bangigombolozela; uqhekeze izinso zami, engayekeli, wachithela emhlabathini inyongo yami.
14 Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.
Wangivodloza ngokuvodlovodloza, wagijimela kimi njengeqhawe.
15 Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.
Ngathunga isaka phezu kwesikhumba sami, ngathukuza uphondo lwami othulini.
16 Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;
Ubuso bami bubomvu ngokukhala, lenkotsheni zami kulethunzi lokufa,
17 Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.
lanxa kungekho isihluku ezandleni zami, lomkhuleko wami uhlanzekile.
18 Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.
Mhlaba, ungaligqibeli igazi lami, lokukhala kwami kakungabi landawo.
19 Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.
Lakhathesi, khangelani, ubufakazi bami busemazulwini, lomfakazi wami usezindaweni eziphakemeyo.
20 Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.
Abangane bami bayangiklolodela; ilihlo lami liyathonta kuNkulunkulu.
21 Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.
Kungathi kungaba khona ongamlamulela umuntu kuNkulunkulu, njengendodana yomuntu kumngane wayo.
22 Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.
Ngoba iminyaka emilutshwana izafika, njalo ngizahamba ngendlela engingayikubuya ngayo.
