Job 16
1 Job svarade, och sade:
ヨブ答へて曰く
2 Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.
斯る事は我おほく聞り 汝らはみな人を慰めんとして却つて人を煩はす者なり
3 När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?
虚しき言語あに終極あらんや 汝なにに勵されて應答をなすや
4 Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.
我もまた汝らの如くに言ことを得 もし汝らの身わが身と處を換なば我は言語を練て汝らを攻め 汝らにむかひて首を搖ことを得
5 Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.
また口をもて汝らを強くし 唇の慰藉をもて汝らの憂愁を解ことを得るなり
6 Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.
たとひ我言を出すとも我憂愁は解ず 默するとても何ぞ我身の安くなること有んや
7 Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.
彼いま已に我を疲らしむ 汝わが宗族をことごとく荒せり
8 Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.
なんぢ我をして皺らしめたり 是われに向ひて見證をなすなり 又わが痩おとろへたる状貌わが面の前に現はれ立て我を攻む
9 Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.
かれ怒てわれを撕裂きかつ窘しめ 我にむかひて齒を噛鳴し我敵となり目を鋭して我を看る
10 De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.
彼ら我にむかひて口を張り 我を賤しめてわが頬を打ち 相集まりて我を攻む
11 Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.
神われを邪曲なる者に交し 惡き者の手に擲ちたまへり
12 Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.
我は安穩なる身なりしに彼いたく我を打惱まし 頸を執へて我をうちくだき遂に我を立て鵠となしたまひ
13 Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.
その射手われを遶り圍めり やがて情もなく我腰を射透し わが膽を地に流れ出しめたまふ
14 Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.
彼はわれを打敗りて破壞に破壞を加へ 勇士のごとく我に奔かかりたまふ
15 Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.
われ麻布をわが肌に縫つけ我角を塵にて汚せり
16 Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;
我面は泣て頳くなり 我目縁には死の蔭あり
17 Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.
然れども我手には不義あること無く わが祈祷は清し
18 Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.
地よ我血を掩ふなかれ 我號呼は休む處を得ざれ
19 Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.
視よ今にても我證となる者天にあり わが眞實を表明す者高き處にあり
20 Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.
わが朋友は我を嘲けれども我目は神にむかひて涙を注ぐ
21 Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.
願くは彼人のために神と論辨し 人の子のためにこれが朋友と論辨せんことを
22 Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.
數年すぎさらば我は還らぬ旅路に往べし
