Job 16
1 Job svarade, och sade:
Epi Job te reponn:
2 Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.
Mwen tande anpil bagay parèy a sila yo; move konsolatè nou tout ye.
3 När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?
Èske pa gen limit sou pawòl kap pouse van a? Oswa se kilès k ap toumante ou ki fè ou reponn?
4 Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.
Mwen osi ta kab pale tankou ou, si mwen te nan plas ou. Mwen ta kab konpoze pawòl yo kont ou e souke tèt mwen sou ou.
5 Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.
Mwen ta kab ranfòse ou ak bouch mwen, e senpati a lèv mwen ta kab redwi doulè ou.
6 Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.
Mem si mwen pale sa pa redwi doulè m; si mwen ralanti nan pale, se kisa ki kite mwen?
7 Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.
Men koulye a, Li fin fatige m nèt; Ou, Bondye, te gate tout zanmi m yo.
8 Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.
Ou te fè m vin sèch nèt. Sa devni yon temwen kont mwen. Epi jan mwen vin mèg, leve kont mwen. Li fè temwayaj devan figi mwen.
9 Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.
Kòlè Li fin chire mwen e chase m jis atè, Li te modi blese m ak dan L. Advèsè mwen an chase mwen ak menas Li.
10 De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.
Yo te gade m, bouch yo louvri. Yo te souflete m sou machwè m ak mepriz; yo te oganize yo menm kont mwen.
11 Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.
Bondye te plase mwen nan men enkwayan yo, e te jete mwen nan men a mechan yo.
12 Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.
Mwen te alèz, men Li te brize mwen, Li te sezi mwen nan kou e te souke mwen jiskaske m fè mòso; anplis li te fè m objè tiraj.
13 Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.
Flèch Li yo antoure mwen. San pitye Li fann ren mwen ouvri nèt. Li vide fyèl mwen atè.
14 Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.
Li kase antre brèch pa brèch; Li kouri sou mwen kon yon jeyan.
15 Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.
Mwen te koud twal sak sou kò m epi pouse kòn mwen antre nan pousyè.
16 Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;
Figi mwen vin wouj akoz kri mwen yo e pòpyè zye m vin fonse nwa,
17 Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.
Malgre nanpwen vyolans nan men m, e priyè mwen yo san tach.
18 Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.
O latè a, pa kouvri san kò mwen. Pa bay plas pou kriyè m yo pran repo.
19 Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.
Menm koulye a, gade byen, temwen m se nan syèl la. Avoka m ki pale pou mwen la, an anwo.
20 Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.
Se zanmi mwen yo k ap moke m. Zye m kriye a Bondye.
21 Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.
O ke yon nonm ta kab plede avèk Bondye, kon yon moun plede ak vwazen li!
22 Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.
Paske lè kèk ane fin pase, m ap prale nan chemen ki pap retounen an.
