< Job 16 >

1 Job svarade, och sade:
Alors Job répondit,
2 Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.
« J'ai entendu beaucoup de choses semblables. Vous êtes tous de misérables consolateurs!
3 När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?
Les paroles vaines auront-elles une fin? Ou qu'est-ce qui vous provoque pour que vous répondiez?
4 Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.
Je pourrais aussi parler comme vous le faites. Si ton âme était à la place de mon âme, Je pourrais joindre des mots contre vous, et je te fais signe de la tête,
5 Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.
mais je te fortifierais de ma bouche. La consolation de mes lèvres te soulagerait.
6 Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.
« J'ai beau parler, mon chagrin ne s'apaise pas. Même si je m'abstiens, qu'est-ce qui me soulage?
7 Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.
Mais maintenant, Dieu, tu m'as épuisé. Tu as fait de toute ma compagnie une désolation.
8 Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.
Vous m'avez ratatiné. Ceci est un témoignage contre moi. Ma maigreur se dresse contre moi. Il témoigne de mon visage.
9 Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.
Il m'a déchiré dans sa colère et m'a persécuté. Il a grincé des dents contre moi. Mon adversaire aiguise son regard sur moi.
10 De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.
Ils ont ouvert leur bouche sur moi. Ils m'ont frappé sur la joue avec reproche. Ils se rassemblent contre moi.
11 Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.
Dieu me livre aux impies, et me jette entre les mains des méchants.
12 Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.
J'étais à l'aise, et il m'a brisé. Oui, il m'a pris par le cou, et m'a mis en pièces. Il a aussi fait de moi sa cible.
13 Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.
Ses archers m'entourent. Il divise mes reins, et ne les épargne pas. Il déverse ma bile sur le sol.
14 Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.
Il me brise, brèche après brèche. Il court vers moi comme un géant.
15 Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.
J'ai cousu un sac sur ma peau, et j'ai poussé ma corne dans la poussière.
16 Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;
Mon visage est rouge de pleurs. L'obscurité profonde est sur mes paupières,
17 Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.
bien qu'il n'y ait aucune violence dans mes mains, et ma prière est pure.
18 Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.
« Terre, ne couvre pas mon sang. Que mon cri n'ait pas de place pour se reposer.
19 Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.
Maintenant même, voici, mon témoin est dans le ciel. Celui qui se porte garant pour moi est en haut.
20 Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.
Mes amis se moquent de moi. Mes yeux versent des larmes à Dieu,
21 Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.
qu'il maintiendrait le droit d'un homme avec Dieu, d'un fils d'homme avec son prochain!
22 Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.
Car lorsque quelques années se seront écoulées, Je prendrai le chemin du non-retour.

< Job 16 >