Job 16
1 Job svarade, och sade:
And Job answers and says:
2 Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.
“I have heard many such things, Miserable comforters [are] you all.
3 När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?
Is there an end to words of wind? Or what emboldens you that you answer?
4 Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.
I also, like you, might speak, If your soul were in my soul’s stead. I might join against you with words, And nod at you with my head.
5 Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.
I might harden you with my mouth, And the moving of my lips might be sparing.
6 Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.
If I speak, my pain is not restrained, And I cease—what goes from me?
7 Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.
Only, now, it has wearied me; You have desolated all my company,
8 Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.
And You loathe me, For it has been a witness, And my failure rises up against me, It testifies in my face.
9 Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.
His anger has torn, and He hates me, He has gnashed at me with His teeth, My adversary sharpens His eyes for me.
10 De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.
They have gaped on me with their mouth, In reproach they have struck my cheeks, Together they set themselves against me.
11 Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.
God shuts me up to the perverse, And turns me over to the hands of the wicked.
12 Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.
I have been at ease, and He breaks me, And He has laid hold on my neck, And He breaks me in pieces, And He raises me to Him for a mark.
13 Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.
His archers go around against me. He split my reins, and does not spare, He pours out my gall to the earth.
14 Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.
He breaks me—breach on breach, He runs on me as a mighty one.
15 Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.
I have sewed sackcloth on my skin, And have rolled my horn in the dust.
16 Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;
My face is foul with weeping, And on my eyelids [is] death-shade.
17 Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.
Not for violence in my hands, And my prayer [is] pure.
18 Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.
O earth, do not cover my blood! And let there not be a place for my cry.
19 Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.
Also, now, behold, my witness [is] in the heavens, And my testifier in the high places.
20 Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.
My interpreter [is] my friend, My eye has dropped to God;
21 Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.
And He reasons for a man with God, As a son of man for his friend.
22 Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.
When a few years come, Then I go [on] the path of no return.”
