Job 16
1 Job svarade, och sade:
Job replied,
2 Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.
“I've heard all this before. You are comforters who just cause trouble!
3 När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?
Will your windy speeches never cease? What's bothering you that you have to answer me?
4 Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.
I could talk like you do if you were in my place, stringing words together to criticize you, ridiculing you with a toss of my head.
5 Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.
I could build you up by my mouth speaking words; the movement of my lips would ease your pain.
6 Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.
For me, if I speak it doesn't ease my pain, and if I don't speak the pain is still there.
7 Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.
God, you have worn me out. You have destroyed my whole family.
8 Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.
You have made me shrivel up, which is a witness against me; my thin body testifies against me.
9 Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.
He has torn me apart in his anger; in his hostility he has gnashed his teeth at me; my enemy pierces me with his fierce look.
10 De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.
People stare at me with their mouths wide open, they slap me on my cheeks to mock me, they crowd around me to attack me.
11 Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.
God has handed me over to evil people; he has thrown me into their hands.
12 Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.
I was living in peace and he smashed me to pieces. He grabbed me by the neck and dashed me to pieces. He set me up as his target.
13 Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.
His archers surround me. His arrows pierce my kidneys without mercy. He pours out my gall on the ground.
14 Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.
Like a wall he breaks me down, breach upon breach, rushing at me like a warrior.
15 Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.
I have sown sackcloth to cover my skin; my strength lies broken in the dust.
16 Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;
My face is red from crying and dark shadows surround my eyes,
17 Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.
although I have done nothing wrong and my prayer is pure.
18 Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.
Earth, do not cover up my blood. May my cry find no place to hide.
19 Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.
Look, right now my witness is in heaven; the one who speaks for me is on high.
20 Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.
My friends scorn me, but my eyes pour out tears to God.
21 Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.
I want my witness to speak for me with God as someone does for their friend.
22 Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.
For in a few short years I shall go down that road from which I shall not return.
