Job 16
1 Job svarade, och sade:
Then Job answered:
2 Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.
“I have heard many things like these; miserable comforters are you all.
3 När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?
Is there no end to your long-winded speeches? What provokes you to continue testifying?
4 Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.
I could also speak like you if you were in my place; I could heap up words against you and shake my head at you.
5 Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.
But I would encourage you with my mouth, and the consolation of my lips would bring relief.
6 Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.
Even if I speak, my pain is not relieved, and if I hold back, how will it go away?
7 Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.
Surely He has now exhausted me; You have devastated all my family.
8 Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.
You have bound me, and it has become a witness; my frailty rises up and testifies against me.
9 Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.
His anger has torn me and opposed me; He gnashes His teeth at me. My adversary pierces me with His eyes.
10 De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.
They open their mouths against me and strike my cheeks with contempt; they join together against me.
11 Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.
God has delivered me to unjust men; He has thrown me to the clutches of the wicked.
12 Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.
I was at ease, but He shattered me; He seized me by the neck and crushed me. He has set me up as His target;
13 Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.
His archers surround me. He pierces my kidneys without mercy and spills my gall on the ground.
14 Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.
He breaks me with wound upon wound; He rushes me like a mighty warrior.
15 Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.
I have sewn sackcloth over my skin; I have buried my horn in the dust.
16 Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;
My face is red with weeping, and deep shadows ring my eyes;
17 Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.
yet my hands are free of violence and my prayer is pure.
18 Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.
O earth, do not cover my blood; may my cry for help never be laid to rest.
19 Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.
Even now my witness is in heaven, and my advocate is on high.
20 Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.
My friends are my scoffers as my eyes pour out tears to God.
21 Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.
Oh, that a man might plead with God as he pleads with his neighbor!
22 Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.
For when only a few years are past I will go the way of no return.
