Job 15

1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:

Temanlı Elifaz şöyle yanıtladı:

2 Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?

“Bilge kişi boş sözlerle yanıtlar mı, Karnını doğu rüzgarıyla doldurur mu?

3 Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.

Boş sözlerle tartışır, Yararsız söylevler verir mi?

4 Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;

Tanrı korkusunu bile ortadan kaldırıyor, Tanrı'nın huzurunda düşünmeyi engelliyorsun.

5 Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.

Çünkü suçun ağzını kışkırtıyor, Hilekârların diliyle konuşuyorsun.

6 Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.

Kendi ağzın seni suçluyor, ben değil, Dudakların sana karşı tanıklık ediyor.

7 Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?

“İlk doğan insan sen misin? Yoksa dağlardan önce mi var oldun?

8 Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?

Tanrı'nın sırrını mı dinledin de, Yalnız kendini bilge görüyorsun?

9 Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?

Senin bildiğin ne ki, biz bilmeyelim? Senin anladığın ne ki, bizde olmasın?

10 Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.

Bizde ak saçlı da yaşlı da var, Babandan bile yaşlı.

11 Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.

Az mı geliyor Tanrı'nın avutması sana, Söylediği yumuşak sözler?

12 Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?

Niçin yüreğin seni sürüklüyor, Gözlerin parıldıyor,

13 Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?

Tanrı'ya öfkeni gösteriyorsun, Ağzından böyle sözler dökülüyor?

14 Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?

“İnsan gerçekten temiz olabilir mi? Kadından doğan biri doğru olabilir mi?

15 Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.

Tanrı meleklerine güvenmiyorsa, Gökler bile O'nun gözünde temiz değilse,

16 Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?

Haksızlığı su gibi içen İğrenç, bozuk insana mı güvenecek?

17 Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;

“Dinle beni, sana açıklayayım, Gördüğümü anlatayım,

18 Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;

Bilgelerin atalarından öğrenip bildirdiği, Gizlemediği gerçekleri;

19 Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.

O atalar ki, ülke yalnız onlara verilmişti, Aralarına henüz yabancı girmemişti.

20 En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.

Kötü insan yaşamı boyunca kıvranır, Zorbaya ayrılan yıllar sayılıdır.

21 Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.

Dehşet sesleri kulağından eksilmez, Esenlik içindeyken soyguncunun saldırısına uğrar.

22 Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.

Karanlıktan kurtulabileceğine inanmaz, Kılıç onu gözler.

23 När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.

‘Nerede?’ diyerek ekmek ardınca dolaşır, Karanlık günün yanıbaşında olduğunu bilir.

24 Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;

Acı ve sıkıntı onu yıldırır, Savaşa hazır bir kral gibi onu yener.

25 Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.

Çünkü Tanrı'ya el kaldırmış, Her Şeye Gücü Yeten'e meydan okumuş,

26 Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.

Kalın, yumrulu kalkanıyla O'na inatla saldırmıştı.

27 Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.

“Yüzü semirdiği, Göbeği yağ bağladığı halde,

28 Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.

Yıkılmış kentlerde, Taş yığınına dönmüş oturulmaz evlerde oturacak,

29 Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.

Zengin olmayacak, serveti tükenecek, Malları ülkeye yayılmayacaktır.

30 Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.

Karanlıktan kaçamayacak, Filizlerini alev kurutacak, Tanrı'nın ağzından çıkan solukla yok olacaktır.

31 Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.

Boş şeye güvenerek kendini aldatmasın, Çünkü ödülü de boş olacaktır.

32 Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.

Gününden önce işi tamamlanacak, Dalı yeşermeyecektir.

33 Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.

Asma gibi koruğunu dökecek, Zeytin ağacı gibi çiçeğini dağıtacaktır.

34 Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.

Çünkü tanrısızlar sürüsü kısır olur, Rüşvetçilerin çadırlarını ateş yakıp yok eder.

35 Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.

Fesada gebe kalıp kötülük doğururlar, İçleri yalan doludur.”