Job 15
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
Entonces Elifaz, el temanita, respondió y dijo:
2 Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
“¿Acaso un hombre sabio respondería con un ‘conocimiento’ tan vacío que no es más que un montón de aire caliente?
3 Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
No discutiría con discursos inútiles usando palabras que no hacen ningún bien.
4 Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
Pero tú estás acabando con el temor de Dios y destruyendo la comunión con él.
5 Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
Son tus pecados los que están hablando, y estás eligiendo palabras engañosas.
6 Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
Tu propia boca te condena, no yo; tus propios labios testifican contra ti.
7 Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
“¿Fuiste tú el primero en nacer? ¿Naciste antes de que se crearan las colinas?
8 Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
¿Estabas allí escuchando en el consejo de Dios? ¿Acaso la sabiduría sólo te pertenece a ti?
9 Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
¿Qué sabes tú que nosotros no sabemos? ¿Qué entiendes tú que nosotros no entendamos?
10 Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
¡Tenemos entre nosotros ancianos, canosos, mucho mayores que tu padre!
11 Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
“¿Las comodidades que Dios proporciona son demasiado pocas para ti? ¿No te bastan las suaves palabras de Dios?
12 Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
¿Por qué te dejas llevar por tus emociones?
13 Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
¿Por qué tus ojos relampaguean de ira, que te vuelves contra Dios y te permites hablar así?
14 Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
¿Quién puede decir que está limpio? ¿Qué ser humano puede decir que hace lo correcto?
15 Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
Mira, Dios ni siquiera confía en sus ángeles: ¡ni siquiera los seres celestiales son puros a sus ojos!
16 Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
¡Cuánto menos puros son los que están sucios y corrompidos, bebiendo en el pecado como si fuera agua!
17 Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
“Si estás dispuesto a escucharme, te lo mostraré. Te explicaré mis ideas.
18 Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
Esto es lo que han dicho los sabios, confirmado por sus antepasados,
19 Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
aquellos a quienes sólo se les dio la tierra antes de que los extranjeros estuvieran allí.
20 En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
“Los malvados se retuercen de dolor toda su vida, durante todos los años que sobreviven estos opresores.
21 Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
Sonidos aterradores llenan sus oídos, e incluso cuando piensan que están a salvo, el destructor los atacará.
22 Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
No creen que escaparán de la oscuridad; saben que una espada los espera.
23 När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
Vagan en busca de comida, preguntando dónde está. Saben que su día de oscuridad está cerca.
24 Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
La miseria y el tormento los abruman como a un rey que se prepara para la batalla.
25 Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
Agitan sus puños en la cara de Dios, desafiando al Todopoderoso,
26 Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
atacándolo insolentemente con sus escudos.
27 Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
“Han engordado en su rebeldía, sus vientres se han hinchado de grasa.
28 Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.
Pero sus ciudades quedarán desoladas; vivirán en casas abandonadas que se desmoronan en ruinas.
29 Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.
Perderán sus riquezas, su riqueza no perdurará, sus posesiones no se extenderán por la tierra.
30 Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.
“No escaparán de la oscuridad. Como un árbol cuyos brotes se consumen en un incendio forestal, el soplo de Dios lo hará desaparecer.
31 Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.
Que no confíen en cosas sin valor, porque su recompensa será inútil.
32 Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.
Esto se pagará por completo antes de que llegue su hora. Son como las ramas de los árboles que se marchitan,
33 Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.
como las vides que pierden sus uvas inmaduras, o los olivos que pierden sus flores.
34 Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.
Porque los que rechazan a Dios son estériles, y el fuego quemará las casas de los que aman los sobornos.
35 Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.
Planean problemas y producen el mal, dando lugar al engaño”.
