Job 15
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
Awo Erifaazi Omutemani n’addamu n’ayogera nti,
2 Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
“Omuntu ow’amagezi yandizzeemu n’amagezi agataliimu, oba n’ajjuza olubuto lwe embuyaga ez’ebuvanjuba?
3 Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
Yandiwakanye n’ebigambo ebitaliiko kye bigasa, oba okwogera ebigambo ebitalina kye bikola?
4 Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
Naye onyooma Katonda n’oziyiza okwewaayo eri Katonda.
5 Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
Kubanga obutali butuukirivu bwo bwe buyigiriza akamwa ko, era olonzeewo okukozesa olulimi lw’abalimba.
6 Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
Akamwa ko kennyini ke kakusalira omusango si nze, emimwa gyo gyennyini gye gikulumiriza.
7 Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
“Gwe wasooka abantu bonna okuzaalibwa? Oba ggwe wazaalibwa ensozi nga tezinnabaawo?
8 Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
Ofaayo okuwuliriza okuteesa kwa Katonda? Olowooza gwe mugezi wekka?
9 Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
Kiki ky’omanyi kye tutamanyi? Kubikkulirwa ki kw’olina ffe kwe tutalina?
10 Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
Ab’envi abakaddiye bali ku ludda lwaffe, abasajja abakulu n’okusinga kitaawo.
11 Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
Katonda by’akugambye ebikuzzaamu amaanyi bitono nnyo tebikumala, ebigambo ebikubuuliddwa mu bukkakkamu?
12 Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
Lwaki omutima gwo gukubuzizza, amaaso go ne gatemereza
13 Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
n’olyoka ofuka obusungu bwo eri Katonda, n’ofukumula ebigambo bwe bityo okuva mu kamwa ko?
14 Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
“Omuntu ye ani, alyoke abeere omutukuvu, oba oyo azaalibwa omukazi nti ayinza okuba omutuukirivu?
15 Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
Katonda bw’aba tassa bwesige mu batukuvu be, n’eggulu ne liba nga si ttukuvu mu maaso ge,
16 Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
oba oleeta otya omuntu obuntu, omugwagwa era omuvundu, anywa obutali butuukirivu nga amazzi!
17 Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
“Mpuliriza nnaakunnyonnyola, leka nkubuulire kye ndabye:
18 Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
abasajja ab’amagezi kye bagambye nga tebalina kye bakwese ku kye baafuna okuva eri bakadde baabwe
19 Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
abo bokka abaweebwa ensi nga tewali mugwira agiyitamu.
20 En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
Omuntu omukozi w’ebibi, aba mu kubonaabona ennaku ze zonna, n’anyigirizibwa emyaka gyonna egyamutegekerwa.
21 Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
Amaloboozi agatiisa gajjuza amatu ge; byonna bwe biba ng’ebiteredde, abanyazi ne bamulumba.
22 Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
Atya okuva mu kizikiza adde, ekitala kiba kimulinze okumusala.
23 När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
Adda eno n’eri ng’anoonya ky’anaalya, amanyi ng’olunaku olw’ekizikiza lumutuukiridde.
24 Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
Okweraliikirira n’obubalagaze bimubuutikira, bimujjula nga kabaka eyetegekedde olutalo.
25 Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
Kubanga anyeenyerezza Katonda ekikonde, ne yeegereegeranya ku oyo Ayinzabyonna,
26 Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
n’agenda n’ekyejo amulumbe, n’engabo ennene enzito.
27 Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
“Wadde nga yenna yagejja amaaso ng’ajjudde amasavu mu mbiriizi,
28 Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.
wakubeera mu bibuga eby’amatongo, ne mu bifulukwa, ennyumba ezigwa okufuuka ebifunfugu.
29 Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.
Taddeyo kugaggawala, n’obugagga bwe tebulirwawo, n’ebintu by’alina tebirifuna mirandira mu ttaka.
30 Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.
Taliwona kizikiza, olulimi lw’omuliro lunaakazanga amatabi ge, era omukka gw’omu kamwa gulimugobera wala.
31 Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.
Alemenga okwerimba nga yeesiga ebitaliimu, kubanga talina ky’ajja kuganyulwa.
32 Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.
Wa kusasulwa byonna ng’obudde tebunnatuuka, n’amatabi ge tegalikula.
33 Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.
Aliba ng’omuzabbibu ogugiddwako emizabbibu egitannaba kwengera, ng’omuzeyituuni ogukunkumula ebikoola byagwo.
34 Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.
Kubanga ekibiina ky’abatatya Katonda kinaabeeranga kigumba, era omuliro gunaayokyanga weema ezinaabangamu enguzi.
35 Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.
Baba embuto ez’ekibi ne bazaala obutali butuukirivu, embuto zaabwe zizaala obulimba.”
