Job 15
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
Respondens autem Eliphaz Themanites, dixit:
2 Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
Numquid sapiens respondebit quasi ventum loquens, et implebit ardore stomachum suum?
3 Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
Arguis verbis eum, qui non est æqualis tibi, et loqueris quod tibi non expedit.
4 Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
Quantum in te est evacuasti timorem, et tulisti preces coram Deo.
5 Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
Docuit enim iniquitas tua os tuum, et imitaris linguam blasphemantium.
6 Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
Condemnabit te os tuum, et non ego: et labia tua respondebunt tibi.
7 Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
Numquid primus homo tu natus es, et ante colles formatus?
8 Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
Numquid consilium Dei audisti, et inferior te erit eius sapientia?
9 Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
Quid nosti quod ignoremus? quid intelligis quod nesciamus?
10 Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
Et senes, et antiqui sunt in nobis multo vetustiores quam patres tui.
11 Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
Numquid grande est ut consoletur te Deus? sed verba tua prava hoc prohibent.
12 Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
Quid te elevat cor tuum, et quasi magna cogitans, attonitos habes oculos?
13 Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
Quid tumet contra Deum spiritus tuus, ut proferas de ore tuo huiuscemodi sermones?
14 Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
Quid est homo, ut immaculatus sit, et ut iustus appareat natus de muliere?
15 Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
Ecce inter sanctos eius nemo immutabilis, et cæli non sunt mundi in conspectu eius.
16 Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
Quanto magis abominabilis et inutilis homo, qui bibit quasi aquam iniquitatem?
17 Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
Ostendam tibi, audi me: quod vidi narrabo tibi.
18 Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
Sapientes confitentur, et non abscondunt patres suos.
19 Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
Quibus solis data est terra, et non transivit alienus per eos.
20 En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
Cunctis diebus suis impius superbit, et numerus annorum incertus est tyrannidis eius.
21 Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
Sonitus terroris semper in auribus illius: et cum pax sit, ille semper insidias suspicatur.
22 Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
Non credit quod reverti possit de tenebris ad lucem, circumspectans undique gladium.
23 När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
Cum se moverit ad quærendum panem, novit quod paratus sit in manu eius tenebrarum dies.
24 Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
Terrebit eum tribulatio, et angustia vallabit eum, sicut regem, qui præparatur ad prælium.
25 Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
Tetendit enim adversus Deum manum suam, et contra Omnipotentem roboratus est.
26 Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
Cucurrit adversus eum erecto collo, et pingui cervice armatus est.
27 Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
Operuit faciem eius crassitudo, et de lateribus eius arvina dependet.
28 Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.
Habitavit in civitatibus desolatis, et in domibus desertis, quæ in tumulos sunt redactæ.
29 Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.
Non ditabitur, nec perseverabit substantia eius, nec mittet in terra radicem suam.
30 Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.
Non recedet de tenebris: ramos eius arefaciet flamma, et auferetur spiritu oris sui.
31 Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.
Non credet frustra errore deceptus, quod aliquo pretio redimendus sit.
32 Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.
Antequam dies eius impleantur, peribit: et manus eius arescent.
33 Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.
Lædetur quasi vinea in primo flore botrus eius, et quasi oliva proiiciens florem suum.
34 Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.
Congregatio enim hypocritæ sterilis, et ignis devorabit tabernacula eorum, qui munera libenter accipiunt.
35 Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.
Concepit dolorem, et peperit iniquitatem, et uterus eius præparat dolos.
