Job 15
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
Éliphaz de Théman prit la parole et dit:
2 Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
Le sage répond-il par un vain savoir? Se gonfle-t-il la poitrine du vent d’orient?
3 Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
Est-ce par d’inutiles propos qu’il se défend? Est-ce par des discours qui ne servent à rien?
4 Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
Toi, tu détruis même la crainte de Dieu, Tu anéantis tout mouvement de piété devant Dieu.
5 Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
Ton iniquité dirige ta bouche, Et tu prends le langage des hommes rusés.
6 Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
Ce n’est pas moi, c’est ta bouche qui te condamne. Ce sont tes lèvres qui déposent contre toi.
7 Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
Es-tu né le premier des hommes? As-tu été enfanté avant les collines?
8 Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
As-tu reçu les confidences de Dieu? As-tu dérobé la sagesse à ton profit?
9 Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
Que sais-tu que nous ne sachions pas? Quelle connaissance as-tu que nous n’ayons pas?
10 Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
Il y a parmi nous des cheveux blancs, des vieillards, Plus riches de jours que ton père.
11 Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
Tiens-tu pour peu de chose les consolations de Dieu, Et les paroles qui doucement se font entendre à toi?…
12 Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
Où ton cœur t’entraîne-t-il, Et que signifie ce roulement de tes yeux?
13 Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
Quoi! C’est contre Dieu que tu tournes ta colère Et que ta bouche exhale de pareils discours!
14 Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
Qu’est-ce que l’homme, pour qu’il soit pur? Celui qui est né de la femme peut-il être juste?
15 Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
Si Dieu n’a pas confiance en ses saints, Si les cieux ne sont pas purs devant lui,
16 Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
Combien moins l’être abominable et pervers, L’homme qui boit l’iniquité comme l’eau!
17 Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
Je vais te parler, écoute-moi! Je raconterai ce que j’ai vu,
18 Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
Ce que les sages ont fait connaître, Ce qu’ils ont révélé, l’ayant appris de leurs pères.
19 Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
A eux seuls appartenait le pays, Et parmi eux nul étranger n’était encore venu.
20 En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
Le méchant passe dans l’angoisse tous les jours de sa vie, Toutes les années qui sont le partage de l’impie.
21 Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
La voix de la terreur retentit à ses oreilles; Au sein de la paix, le dévastateur va fondre sur lui;
22 Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
Il n’espère pas échapper aux ténèbres, Il voit l’épée qui le menace;
23 När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
Il court çà et là pour chercher du pain, Il sait que le jour des ténèbres l’attend.
24 Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
La détresse et l’angoisse l’épouvantent, Elles l’assaillent comme un roi prêt à combattre;
25 Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
Car il a levé la main contre Dieu, Il a bravé le Tout-Puissant,
26 Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
Il a eu l’audace de courir à lui Sous le dos épais de ses boucliers.
27 Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
Il avait le visage couvert de graisse, Les flancs chargés d’embonpoint;
28 Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.
Et il habite des villes détruites, Des maisons abandonnées, Sur le point de tomber en ruines.
29 Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.
Il ne s’enrichira plus, sa fortune ne se relèvera pas, Sa prospérité ne s’étendra plus sur la terre.
30 Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.
Il ne pourra se dérober aux ténèbres, La flamme consumera ses rejetons, Et Dieu le fera périr par le souffle de sa bouche.
31 Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.
S’il a confiance dans le mal, il se trompe, Car le mal sera sa récompense.
32 Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.
Elle arrivera avant le terme de ses jours, Et son rameau ne verdira plus.
33 Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.
Il sera comme une vigne dépouillée de ses fruits encore verts, Comme un olivier dont on a fait tomber les fleurs.
34 Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.
La maison de l’impie deviendra stérile, Et le feu dévorera la tente de l’homme corrompu.
35 Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.
Il conçoit le mal et il enfante le mal, Il mûrit dans son sein des fruits qui le trompent.
