Job 15
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
Forsothe Eliphat Themanytes answeride, and seide,
2 Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
Whether a wise man schal answere, as spekynge ayens the wynd, and schal fille his stomac with brennyng, `that is, ire?
3 Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
For thou repreuest hym bi wordis, which is not lijk thee, and thou spekist that, that spedith not to thee.
4 Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
As myche as is in thee, thou hast avoidid drede; and thou hast take awey preyeris bifor God.
5 Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
For wickidnesse hath tauyt thi mouth, and thou suest the tunge of blasfemeris.
6 Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
Thi tunge, and not Y, schal condempne thee, and thi lippis schulen answere thee.
7 Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
Whether thou art borun the firste man, and art formed bifor alle little hillis?
8 Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
Whether thou herdist the counsel of God, and his wisdom is lower than thou?
9 Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
What thing knowist thou, whiche we knowen not? What thing vndurstondist thou, whiche we witen not?
10 Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
Bothe wise men and elde, myche eldre than thi fadris, ben among vs.
11 Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
Whether it is greet, that God coumforte thee? But thi schrewid wordis forbeden this.
12 Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
What reisith thin herte thee, and thou as thenkynge grete thingis hast iyen astonyed?
13 Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
What bolneth thi spirit ayens God, that thou brynge forth of thi mouth siche wordis?
14 Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
What is a man, that he be with out wem, and that he borun of a womman appere iust?
15 Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
Lo! noon among hise seyntis is vnchaungable, and heuenes ben not cleene in his siyt.
16 Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
How myche more a man abhomynable and vnprofitable, that drynkith wickidnesse as water?
17 Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
I schal schewe to thee, here thou me; Y schal telle to thee that, that Y siy.
18 Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
Wise men knoulechen, and hiden not her fadris.
19 Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
To whiche aloone the erthe is youun, and an alien schal not passe bi hem.
20 En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
A wickid man is proud in alle hise daies; and the noumbre of hise yeeris and of his tirauntrie is vncerteyn.
21 Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
The sown of drede is euere in hise eeris, and whanne pees is, he supposith euere tresouns.
22 Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
He bileueth not that he may turne ayen fro derknessis to liyt; and biholdith aboute on ech side a swerd.
23 När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
Whanne he stirith hym to seke breed, he woot, that the dai of derknessis is maad redi in his hond.
24 Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
Tribulacioun schal make hym aferd, and angwisch schal cumpas hym, as a kyng which is maad redi to batel.
25 Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
For he helde forth his hond ayens God, and he was maad strong ayens Almyyti God.
26 Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
He ran with neck reisid ayens God, and he was armed with fat nol.
27 Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
Fatnesse, that is, pride `comyng forth of temporal aboundaunce, hilide his face, `that is, the knowyng of vndurstondyng, and outward fatnesse hangith doun of his sidis.
28 Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.
He schal dwelle in desolat citees, and in deseert, `ethir forsakun, housis, that ben turned in to biriels.
29 Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.
He schal not be maad riche, nether his catel schal dwelle stidefastli; nether he schal sende his roote in the erthe,
30 Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.
nether he schal go awei fro derknessis. Flawme schal make drie hise braunchis, and he schal be takun a wey bi the spirit of his mouth.
31 Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.
Bileue he not veynli disseyued bi errour, that he schal be ayenbouyt bi ony prijs.
32 Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.
Bifor that hise daies ben fillid, he schal perische, and hise hondis schulen wexe drye;
33 Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.
he schal be hirt as a vyne in the firste flour of his grape, and as an olyue tre castinge awei his flour.
34 Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.
For the gaderyng togidere of an ipocrite is bareyn, and fier schal deuoure the tabernaclis of hem, that taken yiftis wilfuli.
35 Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.
He conseyuede sorewe, and childide wickidnesse, and his wombe makith redi tretcheries.
