Job 15
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
Then answered Eliphaz the Temanite, and said:
2 Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
Should a wise man answer with arguments of wind, Or fill his bosom with the east wind?
3 Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
Should he argue with speech that helpeth him not, And with words which do not profit him?
4 Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
Behold, thou makest the fear of God a vain thing, And discouragest prayer before him.
5 Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
Yea, thy own mouth proclaimeth thy iniquity, Though thou choosest the tongue of the crafty.
6 Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
Thy own mouth condemneth thee, and not I; Thy own lips testify against thee.
7 Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
Art thou the first man that was born? Wast thou formed before the hills?
8 Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
Hast thou listened in the council of God, And drawn all wisdom to thyself?
9 Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
What dost thou know, that we know not also? What dost thou understand, that is a secret to us?
10 Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
With us are the aged and hoary-headed; Much older than thy father.
11 Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
Dost thou despise the consolations of God, And words so full of kindness to thee?
12 Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
Why hath thy passion taken possession of thee? And why this winking of thine eyes?
13 Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
For against God hast thou turned thy spirit, And uttered such words from thy mouth.
14 Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
What is man, that he should be pure, And he that is born of woman, that he should be innocent?
15 Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
Behold, He putteth no trust in his ministering spirits, And the heavens are not pure in his sight;
16 Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
Much less, abominable and polluted man, Who drinketh iniquity as water.
17 Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
Hear me, and I will show thee, And that which I have seen will I declare;
18 Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
Which the wise men have told, And not kept concealed, as received from their fathers;
19 Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
To whom alone the land was given, And among whom not a stranger wandered.
20 En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
“All his days the wicked man is in pain; Yea, all the years, that are laid up for the oppressor.
21 Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
A fearful sound is in his ears; In peace the destroyer cometh upon him.
22 Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
He hath no hope that he shall escape from darkness; He is set apart for the sword.
23 När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
He wandereth about, seeking bread; He knoweth that a day of darkness is at hand.
24 Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
Distress and anguish fill him with dread; They prevail against him like a king ready for the battle.
25 Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
Because he stretched forth his hand against God, And bade defiance to the Almighty,
26 Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
And ran against him with outstretched neck, With the thick bosses of his bucklers;
27 Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
Because he covered his face with fatness, And gathered fat upon his loins,
28 Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.
And dwelt in desolated cities, In houses which no man inhabiteth, That are ready to become heaps.
29 Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.
He shall not be rich; his substance shall not endure, And his possessions shall not be extended upon the earth.
30 Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.
He shall not escape from darkness, And the flame shall dry up his branches; Yea, by the breath of His mouth shall he be taken away.
31 Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.
“Let not man trust in vanity! he will be deceived; For vanity shall be his recompense.
32 Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.
He shall come to his end before his time, And his branch shall not be green.
33 Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.
He shall shake off his unripe fruit like the vine, And shed his blossoms like the olive-tree.
34 Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.
The house of the unrighteous shall be famished, And fire shall consume the tents of bribery.
35 Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.
They conceive mischief, and bring forth misery, And their breast deviseth deceit.”
