Job 15
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
And Eliphaz the Temanite answers and says:
2 Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
“Does a wise man answer [with] vain knowledge? And fill his belly [with] an east wind?
3 Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
To reason with a word not useful? And speeches—no profit in them?
4 Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
Indeed, you make reverence void, and diminish meditation before God.
5 Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
For your mouth teaches your iniquity, And you choose the tongue of the cunning.
6 Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
Your mouth declares you wicked, and not I, And your lips testify against you.
7 Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
Are you the first man born? And were you formed before the heights?
8 Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
Do you hear of the secret counsel of God? And withdraw wisdom to you?
9 Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
What have you known, and we do not know? [What] do you understand, and it is not with us?
10 Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
Both the gray-headed And the very aged [are] among us—Greater than your father [in] days.
11 Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
Are the comforts of God too few for you? And a gentle word [is] with you,
12 Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
Why does your heart take you away? And why are your eyes high?
13 Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
Do you turn your spirit against God? And have brought out words from your mouth:
14 Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
What [is] man that he is pure, And that he is righteous, one born of woman?
15 Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
Behold, He puts no credence in His holy ones, And the heavens have not been pure in His eyes.
16 Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
Also—surely abominable and filthy Is man drinking perverseness as water.
17 Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
I show you—listen to me—And this I have seen and declare,
18 Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
Which the wise declare—And have not hid—from their fathers.
19 Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
To them alone was the land given, And a stranger did not pass over into their midst:
20 En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
All [the] days of the wicked he is paining himself, And few years have been laid up for the terrible one.
21 Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
A fearful voice [is] in his ears, In peace a destroyer comes to him.
22 Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
He does not believe to return from darkness, And he watches for the sword.
23 När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
He is wandering for bread: Where [is] it? He has known that ready at his hand Is a day of darkness.
24 Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
Adversity and distress terrify him, They prevail over him as a king ready for a boaster.
25 Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
For he stretched out his hand against God, And against the Mighty he makes himself mighty.
26 Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
He runs to Him with a neck, With thick bosses of his shields.
27 Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
For he has covered his face with his fat, And makes vigor over [his] confidence.
28 Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.
And he inhabits cities cut off, houses not dwelt in, That have been ready to become heaps.
29 Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.
He is not rich, nor does his wealth rise, Nor does he stretch out their continuance on earth.
30 Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.
He does not turn aside from darkness, A flame dries up his tender branch, And he turns aside at the breath of His mouth!
31 Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.
Do not let him put credence in vanity, He has been deceived, For vanity is his exchange.
32 Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.
It is not completed in his day, And his bending branch is not green.
33 Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.
He shakes off his unripe fruit as a vine, And casts off his blossom as an olive.
34 Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.
For the company of the profane [is] barren, And fire has consumed tents of bribery.
35 Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.
To conceive misery, and to bear iniquity, Even their heart prepares deceit.”
