Job 15
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
And Eliphaz the Themanite, answered, and said:
2 Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
Will a wise man answer as if he were speaking in the wind, and fill his stomach with burning heat?
3 Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
Thou reprovest him by words, who is not equal to thee, and thou speakest that which is not good for thee.
4 Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
As much as is in thee, thou hast made void fear, and hast taken away prayers from before God.
5 Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
For thy iniquity hath taught thy mouth, and thou imitatest the tongue of blasphemers.
6 Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
Thy own mouth shall condemn thee, and not I: and thy own lips shall answer thee.
7 Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
Art thou the first man that was born, or wast thou made before the hills?
8 Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
Hast thou heard God’s counsel, and shall his wisdom be inferior to thee?
9 Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
What knowest thou that we are ignorant of? what dost thou understand that we know not?
10 Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
There are with us also aged and ancient men, much elder than thy fathers.
11 Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
Is it a great matter that God should comfort thee? but thy wicked words hinder this.
12 Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
Why doth thy heart elevate thee, and why dost thou stare with thy eyes, as if they were thinking great things?
13 Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
Why doth thy spirit swell against God, to utter such words out of thy mouth?
14 Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
What is man that he should be without spot, and he that is born of a woman that he should appear just?
15 Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
Behold among his saints none is unchangeable, and the heavens are not pure in his sight.
16 Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
How much more is man abominable, and unprofitable, who drinketh iniquity like water?
17 Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
I will shew thee, hear me: and I will tell thee what I have seen.
18 Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
Wise men confess and hide not their fathers.
19 Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
To whom alone the earth was given, and no stranger hath passed among them.
20 En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
The wicked man is proud all his days, and the number of the years of his tyranny is uncertain.
21 Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
The sound of dread is always in his ears: and when there is peace, he always suspecteth treason.
22 Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
He believeth not that he may return from darkness to light, looking round about for the sword on every side.
23 När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
When he moveth himself to seek bread, he knoweth that the day of darkness is ready at his hand.
24 Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
Tribulation shall terrify him, and distress shall surround him, as a king that is prepared for the battle.
25 Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
For he hath stretched out his hand against God, and hath strengthened himself against the Almighty.
26 Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
He hath run against him with his neck raised up, and is armed with a fat neck.
27 Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
Fatness hath covered his face, and the fat hangeth down on his sides.
28 Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.
He hath dwelt in desolate cities, and in desert houses that are reduced into heaps.
29 Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.
He shall not be enriched, neither shall his substance continue, neither shall he push his root in the earth.
30 Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.
He shall not depart out of darkness: the flame shall dry up his branches, and he shall be taken away by the breath of his own month.
31 Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.
He shall not believe, being vainly deceived by error, that he may be redeemed with any price.
32 Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.
Before his days be full he shall perish: and his hands shall wither away.
33 Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.
He shall be blasted as a vine when its grapes are in the first flower, and as an olive tree that casteth its flower.
34 Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.
For the congregation of the hypocrite is barren, and fire shall devour their tabernacles, who love to take bribes.
35 Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.
He hath conceived sorrow, and hath brought forth iniquity, and his womb prepareth deceits.
