Job 15
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
Then Eliphaz the Thaemanite answered and said,
2 Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
Will a wise man give for answer a [mere] breath of wisdom? and does he fill up the pain of his belly,
3 Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
reasoning with improper sayings, and with words wherein is no profit?
4 Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
Hast not you moreover cast off fear, and accomplished such words before the Lord?
5 Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
You are guilty by the words of your mouth, neither have you discerned the words of the mighty.
6 Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
Let your own mouth, and not me, reprove you: and your lips shall testify against you.
7 Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
What! are you the first man that was born? or were you established before the hills?
8 Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
Or have you heard the ordinance of the Lord? or has God used you as [his] counsellor? and has wisdom come [only] to you?
9 Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
For what know you, that, we know not? or what understand you, which we do not also?
10 Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
Truly amongst us [are] both the old and very aged man, more advanced in days than your father.
11 Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
You have been scourged for [but] few of your sins: you have spoken haughtily [and] extravagantly.
12 Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
What has your heart dared? or what have your eyes [aimed at],
13 Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
that you have vented [your] rage before the Lord, and delivered such words from [your] mouth?
14 Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
For who, being a mortal, [is such] that he shall be blameless? or, [who that is] born of a woman, that he should be just?
15 Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
Forasmuch as he trusts not his saints; and the heaven is not pure before him.
16 Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
Alas then, abominable and unclean is man, drinking unrighteousness as a draught.
17 Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
But I will tell you, listen to me; I will tell you now what I have seen;
18 Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
things wise men say, and their fathers have not hidden.
19 Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
To them alone the earth was given, and no stranger came upon them.
20 En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
All the life of the ungodly [is spent] in care, and the years granted to the oppressor are numbered.
21 Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
And his terror is in his ears: just when he seems to be at peace, his overthrow will come.
22 Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
Let him not trust that he shall return from darkness, for he has been already made over to the power of the sword.
23 När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
And he has been appointed to be food for vultures; and he knows within himself that he is doomed to be a carcass: and a dark day shall carry him away as with a whirlwind.
24 Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
Distress also and anguish shall come upon him: he shall fall as a captain in the first rank.
25 Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
For he has lifted his hands against the Lord, and he has hardened his neck against the Almighty Lord.
26 Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
And he has run against him with insolence, on the thickness of the back of his shield.
27 Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
For he has covered his face with his fat, and made layers of fat upon his thighs.
28 Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.
And let him lodge in desolate cities, and enter into houses without inhabitant: and what they have prepared, others shall carry away.
29 Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.
Neither shall he at all grow rich, nor shall his substance remain: he shall not cast a shadow upon the earth.
30 Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.
Neither shall he in any wise escape the darkness: let the wind blast his blossom, and let his flower fall off.
31 Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.
Let him not think that he shall endure; for his end shall be vanity.
32 Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.
His harvest shall perish before the time, and his branch shall not flourish.
33 Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.
And let him be gathered as the unripe grape before the time, and let him fall as the blossom of the olive.
34 Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.
For death is the witness of an ungodly man, and fire shall burn the houses of them that receive gifts.
35 Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.
And he shall conceive sorrows, and his end shall be vanity, and his belly shall bear deceit.
