Job 14

1 Menniskan, af qvinno född, lefver en liten tid, och är full med orolighet;

"Manusia yang lahir dari perempuan, singkat umurnya dan penuh kegelisahan.

2 Växer upp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugge, och blifver icke.

Seperti bunga ia berkembang, lalu layu, seperti bayang-bayang ia hilang lenyap dan tidak dapat bertahan.

3 Och öfver en sådana upplåter du din ögon, och drager mig för dig i rätten.

Masakan Engkau menujukan pandangan-Mu kepada orang seperti itu, dan menghadapkan kepada-Mu untuk diadili?

4 Ho vill finna en renan när dem, der ingen ren är?

Siapa dapat mendatangkan yang tahir dari yang najis? Seorangpun tidak!

5 Han hafver sin förelagda tid; hans månaders tal är när dig; du hafver satt honom ett mål före, derutöfver varder han icke gångandes.

Jikalau hari-harinya sudah pasti, dan jumlah bulannya sudah tentu pada-Mu, dan batas-batasnya sudah Kautetapkan, sehingga tidak dapat dilangkahinya,

6 Gack ifrå honom, att han må hvilas, så länge hans tid kommer, den han såsom en dagakarl bidar efter.

hendaklah Kaualihkan pandangan-Mu dari padanya, agar ia beristirahat, sehingga ia seperti orang upahan dapat menikmati harinya.

7 Ett trä hafver hopp, om det än är afhugget, att det skall åter förvandla sig, och dess telningar vända icke igen.

Karena bagi pohon masih ada harapan: apabila ditebang, ia bertunas kembali, dan tunasnya tidak berhenti tumbuh.

8 Ändock dess rot föråldras i jordene, och stubben dör i mullene;

Apabila akarnya menjadi tua di dalam tanah, dan tunggulnya mati di dalam debu,

9 Så grönskas han dock åter af vattnets lukt, och växer lika som han plantad vore.

maka bersemilah ia, setelah diciumnya air, dan dikeluarkannyalah ranting seperti semai.

10 Men hvar är en menniska, då hon död, förgången och borto är?

Tetapi bila manusia mati, maka tidak berdayalah ia, bila orang binasa, di manakah ia?

11 Såsom ett vatten löper utur en sjö, och såsom en bäck utlöper och förtorkas;

Seperti air menguap dari dalam tasik, dan sungai surut dan menjadi kering,

12 Så är en menniska, då hon lägges ned, och varder intet uppståndandes, och varder intet uppvaknandes, så länge himmelen varar, och varder icke uppväckt af sinom sömn.

demikian juga manusia berbaring dan tidak bangkit lagi, sampai langit hilang lenyap, mereka tidak terjaga, dan tidak bangun dari tidurnya.

13 Ack! att du fördolde mig i helvete, och fördolde mig, så länge din vrede afgår, och satte mig ett mål, att du ville tänka uppå mig. (Sheol h7585)

Ah, kiranya Engkau menyembunyikan aku di dalam dunia orang mati, melindungi aku, sampai murka-Mu surut; dan menetapkan waktu bagiku, kemudian mengingat aku pula! (Sheol h7585)

14 Menar du, att en död menniska skall åter lefva igen? Jag förbidar dagliga, medan jag strider, tilldess min förvandling kommer;

Kalau manusia mati, dapatkah ia hidup lagi? Maka aku akan menaruh harap selama hari-hari pergumulanku, sampai tiba giliranku;

15 Att du ville kalla mig, och jag måtte svara dig; och du ville icke förkasta ditt handaverk:

maka Engkau akan memanggil, dan akupun akan menyahut; Engkau akan rindu kepada buatan tangan-Mu.

16 Ty du hafver allaredo talt min tren; men akta dock icke uppå mina synd.

Sungguhpun Engkau menghitung langkahku, Engkau tidak akan memperhatikan dosaku;

17 Min öfverträdelse hafver du förseglat uti ett knippe, och sammanfattat mina missgerning.

pelanggaranku akan dimasukkan di dalam pundi-pundi yang dimeteraikan, dan kesalahanku akan Kaututup dengan lepa.

18 Förfaller dock ett berg, och förgås, och en klippa går af sitt rum;

Tetapi seperti gunung runtuh berantakan, dan gunung batu bergeser dari tempatnya,

19 Vattnet sköljer stenarna bort, och floden förer jordena bort; men menniskones hopp är förloradt.

seperti batu-batu dikikis air, dan bumi dihanyutkan tanahnya oleh hujan lebat, demikianlah Kauhancurkan harapan manusia.

20 Ty du stöter henne platt omkull, så att hon förgås; du förvandlar hennes väsende, och låter henne fara.

Engkau menggagahi dia untuk selama-lamanya, maka pergilah ia, Engkau mengubah wajahnya dan menyuruh dia pergi.

21 Äro hennes barn i äro, det vet hon icke; eller om de äro föraktelige, det förnimmer hon intet.

Anak-anaknya menjadi mulia, tetapi ia tidak tahu; atau mereka menjadi hina, tetapi ia tidak menyadarinya.

22 Medan hon är i köttena, måste hon hafva sveda; och medan hennes själ är än när henne, måste hon lida vedermödo.

Hanya tubuhnya membuat dirinya menderita, dan karena dirinya sendiri jiwanya berduka cita."