Job 14
1 Menniskan, af qvinno född, lefver en liten tid, och är full med orolighet;
“Man, who is born of a woman, is of few days, and full of trouble.
2 Växer upp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugge, och blifver icke.
He grows up like a flower, and is cut down. He also flees like a shadow, and doesn’t continue.
3 Och öfver en sådana upplåter du din ögon, och drager mig för dig i rätten.
Do you open your eyes on such a one, and bring me into judgment with you?
4 Ho vill finna en renan när dem, der ingen ren är?
Who can bring a clean thing out of an unclean? Not one.
5 Han hafver sin förelagda tid; hans månaders tal är när dig; du hafver satt honom ett mål före, derutöfver varder han icke gångandes.
Seeing his days are determined, the number of his months is with you, and you have appointed his bounds that he can’t pass.
6 Gack ifrå honom, att han må hvilas, så länge hans tid kommer, den han såsom en dagakarl bidar efter.
Look away from him, that he may rest, until he accomplishes, as a hireling, his day.
7 Ett trä hafver hopp, om det än är afhugget, att det skall åter förvandla sig, och dess telningar vända icke igen.
“For there is hope for a tree if it is cut down, that it will sprout again, that the tender branch of it will not cease.
8 Ändock dess rot föråldras i jordene, och stubben dör i mullene;
Though its root grows old in the earth, and its stock dies in the ground,
9 Så grönskas han dock åter af vattnets lukt, och växer lika som han plantad vore.
yet through the scent of water it will bud, and sprout boughs like a plant.
10 Men hvar är en menniska, då hon död, förgången och borto är?
But man dies, and is laid low. Yes, man gives up the spirit, and where is he?
11 Såsom ett vatten löper utur en sjö, och såsom en bäck utlöper och förtorkas;
As the waters fail from the sea, and the river wastes and dries up,
12 Så är en menniska, då hon lägges ned, och varder intet uppståndandes, och varder intet uppvaknandes, så länge himmelen varar, och varder icke uppväckt af sinom sömn.
so man lies down and doesn’t rise. Until the heavens are no more, they will not awake, nor be roused out of their sleep.
13 Ack! att du fördolde mig i helvete, och fördolde mig, så länge din vrede afgår, och satte mig ett mål, att du ville tänka uppå mig. (Sheol h7585)
“Oh that you would hide me in Sheol, that you would keep me secret until your wrath is past, that you would appoint me a set time and remember me! (Sheol h7585)
14 Menar du, att en död menniska skall åter lefva igen? Jag förbidar dagliga, medan jag strider, tilldess min förvandling kommer;
If a man dies, will he live again? I would wait all the days of my warfare, until my release should come.
15 Att du ville kalla mig, och jag måtte svara dig; och du ville icke förkasta ditt handaverk:
You would call, and I would answer you. You would have a desire for the work of your hands.
16 Ty du hafver allaredo talt min tren; men akta dock icke uppå mina synd.
But now you count my steps. Don’t you watch over my sin?
17 Min öfverträdelse hafver du förseglat uti ett knippe, och sammanfattat mina missgerning.
My disobedience is sealed up in a bag. You fasten up my iniquity.
18 Förfaller dock ett berg, och förgås, och en klippa går af sitt rum;
“But the mountain falling comes to nothing. The rock is removed out of its place.
19 Vattnet sköljer stenarna bort, och floden förer jordena bort; men menniskones hopp är förloradt.
The waters wear the stones. The torrents of it wash away the dust of the earth. So you destroy the hope of man.
20 Ty du stöter henne platt omkull, så att hon förgås; du förvandlar hennes väsende, och låter henne fara.
You forever prevail against him, and he departs. You change his face, and send him away.
21 Äro hennes barn i äro, det vet hon icke; eller om de äro föraktelige, det förnimmer hon intet.
His sons come to honor, and he doesn’t know it. They are brought low, but he doesn’t perceive it of them.
22 Medan hon är i köttena, måste hon hafva sveda; och medan hennes själ är än när henne, måste hon lida vedermödo.
But his flesh on him has pain, and his soul within him mourns.”
