Job 14
1 Menniskan, af qvinno född, lefver en liten tid, och är full med orolighet;
Man that is born of a woman is of few days, and full of trouble.
2 Växer upp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugge, och blifver icke.
He cometh forth like a flower, and is cut down: he fleeth also as a shadow, and continueth not.
3 Och öfver en sådana upplåter du din ögon, och drager mig för dig i rätten.
And dost thou open thy eyes upon such one, and bring me into judgment with thee?
4 Ho vill finna en renan när dem, der ingen ren är?
Who can bring a clean thing out of an unclean? not one.
5 Han hafver sin förelagda tid; hans månaders tal är när dig; du hafver satt honom ett mål före, derutöfver varder han icke gångandes.
Seeing his days are determined, the number of his months is with thee, thou hast appointed his bounds that he cannot pass;
6 Gack ifrå honom, att han må hvilas, så länge hans tid kommer, den han såsom en dagakarl bidar efter.
Turn from him, that he may rest, till he shall accomplish, as an hireling, his day.
7 Ett trä hafver hopp, om det än är afhugget, att det skall åter förvandla sig, och dess telningar vända icke igen.
For there is hope of a tree, if it is cut down, that it will sprout again, and that its tender branch will not cease.
8 Ändock dess rot föråldras i jordene, och stubben dör i mullene;
Though its root shall become old in the earth, and its stock die in the ground;
9 Så grönskas han dock åter af vattnets lukt, och växer lika som han plantad vore.
Yet through the scent of water it will bud, and bring forth boughs like a plant.
10 Men hvar är en menniska, då hon död, förgången och borto är?
But man dieth, and wasteth away: yea, man giveth up the ghost, and where is he?
11 Såsom ett vatten löper utur en sjö, och såsom en bäck utlöper och förtorkas;
As the waters fail from the sea, and the flood decayeth and drieth up:
12 Så är en menniska, då hon lägges ned, och varder intet uppståndandes, och varder intet uppvaknandes, så länge himmelen varar, och varder icke uppväckt af sinom sömn.
So man lieth down, and riseth not: till the heavens shall be no more, they shall not awake, nor be raised out of their sleep.
13 Ack! att du fördolde mig i helvete, och fördolde mig, så länge din vrede afgår, och satte mig ett mål, att du ville tänka uppå mig. (Sheol h7585)
O that thou wouldest hide me in the grave, that thou wouldest conceal me, until thy wrath is past, that thou wouldest appoint me a set time, and remember me! (Sheol h7585)
14 Menar du, att en död menniska skall åter lefva igen? Jag förbidar dagliga, medan jag strider, tilldess min förvandling kommer;
If a man dieth, shall he live again? all the days of my appointed time will I wait, till my change shall come.
15 Att du ville kalla mig, och jag måtte svara dig; och du ville icke förkasta ditt handaverk:
Thou shalt call, and I will answer thee: thou wilt have a desire to the work of thy hands.
16 Ty du hafver allaredo talt min tren; men akta dock icke uppå mina synd.
For now thou numberest my steps: dost thou not watch over my sin?
17 Min öfverträdelse hafver du förseglat uti ett knippe, och sammanfattat mina missgerning.
My transgression is sealed up in a bag, and thou sewest up my iniquity.
18 Förfaller dock ett berg, och förgås, och en klippa går af sitt rum;
And surely the mountain falling cometh to nought, and the rock is removed out of its place.
19 Vattnet sköljer stenarna bort, och floden förer jordena bort; men menniskones hopp är förloradt.
The waters wear the stones: thou washest away the things which grow out of the dust of the earth; and thou destroyest the hope of man.
20 Ty du stöter henne platt omkull, så att hon förgås; du förvandlar hennes väsende, och låter henne fara.
Thou prevailest for ever against him, and he passeth: thou changest his countenance, and sendest him away.
21 Äro hennes barn i äro, det vet hon icke; eller om de äro föraktelige, det förnimmer hon intet.
His sons come to honour, and he knoweth it not; and they are brought low, but he perceiveth it not of them.
22 Medan hon är i köttena, måste hon hafva sveda; och medan hennes själ är än när henne, måste hon lida vedermödo.
But his flesh upon him shall have pain, and his soul within him shall mourn.
