Job 14
1 Menniskan, af qvinno född, lefver en liten tid, och är full med orolighet;
“Man, who is born of woman, is short of days and full of trouble.
2 Växer upp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugge, och blifver icke.
Like a flower, he comes forth, then withers away; like a fleeting shadow, he does not endure.
3 Och öfver en sådana upplåter du din ögon, och drager mig för dig i rätten.
Do You open Your eyes to one like this? Will You bring him into judgment before You?
4 Ho vill finna en renan när dem, der ingen ren är?
Who can bring out clean from unclean? No one!
5 Han hafver sin förelagda tid; hans månaders tal är när dig; du hafver satt honom ett mål före, derutöfver varder han icke gångandes.
Since his days are determined and the number of his months is with You, and since You have set limits that he cannot exceed,
6 Gack ifrå honom, att han må hvilas, så länge hans tid kommer, den han såsom en dagakarl bidar efter.
look away from him and let him rest, so he can enjoy his day as a hired hand.
7 Ett trä hafver hopp, om det än är afhugget, att det skall åter förvandla sig, och dess telningar vända icke igen.
For there is hope for a tree: If it is cut down, it will sprout again, and its tender shoots will not fail.
8 Ändock dess rot föråldras i jordene, och stubben dör i mullene;
If its roots grow old in the ground and its stump dies in the soil,
9 Så grönskas han dock åter af vattnets lukt, och växer lika som han plantad vore.
at the scent of water it will bud and put forth twigs like a sapling.
10 Men hvar är en menniska, då hon död, förgången och borto är?
But a man dies and is laid low; he breathes his last, and where is he?
11 Såsom ett vatten löper utur en sjö, och såsom en bäck utlöper och förtorkas;
As water disappears from the sea and a river becomes parched and dry,
12 Så är en menniska, då hon lägges ned, och varder intet uppståndandes, och varder intet uppvaknandes, så länge himmelen varar, och varder icke uppväckt af sinom sömn.
so a man lies down and does not rise. Until the heavens are no more, he will not be awakened or roused from sleep.
13 Ack! att du fördolde mig i helvete, och fördolde mig, så länge din vrede afgår, och satte mig ett mål, att du ville tänka uppå mig. (Sheol h7585)
If only You would hide me in Sheol and conceal me until Your anger has passed! If only You would appoint a time for me and then remember me! (Sheol h7585)
14 Menar du, att en död menniska skall åter lefva igen? Jag förbidar dagliga, medan jag strider, tilldess min förvandling kommer;
When a man dies, will he live again? All the days of my hard service I will wait, until my renewal comes.
15 Att du ville kalla mig, och jag måtte svara dig; och du ville icke förkasta ditt handaverk:
You will call, and I will answer; You will desire the work of Your hands.
16 Ty du hafver allaredo talt min tren; men akta dock icke uppå mina synd.
For then You would count my steps, but would not keep track of my sin.
17 Min öfverträdelse hafver du förseglat uti ett knippe, och sammanfattat mina missgerning.
My transgression would be sealed in a bag, and You would cover over my iniquity.
18 Förfaller dock ett berg, och förgås, och en klippa går af sitt rum;
But as a mountain erodes and crumbles and a rock is dislodged from its place,
19 Vattnet sköljer stenarna bort, och floden förer jordena bort; men menniskones hopp är förloradt.
as water wears away the stones and torrents wash away the soil, so You destroy a man’s hope.
20 Ty du stöter henne platt omkull, så att hon förgås; du förvandlar hennes väsende, och låter henne fara.
You forever overpower him, and he passes on; You change his countenance and send him away.
21 Äro hennes barn i äro, det vet hon icke; eller om de äro föraktelige, det förnimmer hon intet.
If his sons receive honor, he does not know it; if they are brought low, he is unaware.
22 Medan hon är i köttena, måste hon hafva sveda; och medan hennes själ är än när henne, måste hon lida vedermödo.
He feels only the pain of his own body and mourns only for himself.”
