Job 13
1 Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
“Mʼani ahu eyinom nyinaa, mʼaso ate, na ate ase.
2 Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
Nea wunim no, me nso minim; wonyɛ abomfiaa mma me.
3 Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
Nanso mepɛ sɛ mekasa kyerɛ Otumfo no na mekyerɛkyerɛ mʼasɛm mu kyerɛ Onyankopɔn.
4 Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
Mode atoro mmom na asra me ho; mo nyinaa moyɛ ayaresafo a munsi hwee!
5 Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
Sɛ mobɛyɛ komm koraa a ɛno na ɛbɛyɛ nyansa ama mo!
6 Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
Afei muntie mʼano asɛm; muntie mʼanoyi.
7 Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
Mobɛka amumɔyɛsɛm ama Onyankopɔn ana? Mobɛka nnaadaasɛm ama no ana?
8 Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
Mobɛkyea mo aso ama no? Mobɛka Onyankopɔn asɛm ama no ana?
9 Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
Sɛ ɔhwehwɛ mo mu a, ebesi mo yiye ana? Mubetumi adaadaa no sɛnea modaadaa nnipa no ana?
10 Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
Sɛ mokyeaa mo aso wɔ kokoa mu a, sɛnea ɛte biara, ɔbɛka mo anim
11 Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
Nʼanuonyam mmɔ mo hu ana? Ne ho suro ntɔ mo so ana?
12 Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
Mo kasatɔmmɛ yɛ mmɛbu a ɛte sɛ nsõ; mo anoyi yɛ dɔte twann anoyi.
13 Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
“Monyɛ komm mma menkasa; na nea ɛbɛyɛ me biara mmra me so.
14 Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
Adɛn nti na mede me ho to amane mu na mede me nkwa to me nsam?
15 Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
Ɛwɔ mu sɛ okum me de, nanso ne so na mʼani bɛda; ampa ara medi mʼakwan ho adanse wɔ nʼanim.
16 Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
Nokware, eyi na ɛbɛyɛ me nkwagye, efisɛ nea onsuro Onyankopɔn no rentumi nkɔ nʼanim!
17 Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
Muntie me nsɛm yi yiye; monyɛ aso mma nea meka.
18 Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
Afei a masiesie me nkurobɔ yi, minim sɛ medi bem.
19 Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
Obi betumi abɔ me kwaadu ana? Sɛ ɛte saa de a, anka mɛyɛ komm na mawu.
20 Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
“Onyankopɔn, yɛ saa nneɛma abien yi pɛ ma me, na afei meremfa me ho nhintaw wo:
21 Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
Yi wo nsa fi me so kɔ akyirikyiri, na gyae wo ho hu a wode hunahuna me no.
22 Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
Ɛno de, samena me na mɛba, anaa ma menkasa na bua me.
23 Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
Mfomso ne bɔne dodow ahe na mayɛ? Kyerɛ me me mfomso ne me bɔne.
24 Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
Adɛn nti na wode wʼanim asie me na wudwen sɛ meyɛ wo tamfo?
25 Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
Wobɛyɛ ahaban a mframa rebɔ no ayayade ana? Wobɛtaa ntɛtɛ a awo ana?
26 Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
Wokyerɛw sobo a ɛyɛ yaw tia me, na woka me mmabunmmere mu bɔne nyinaa gu me so.
27 Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
Wode nkyehama gu mʼanan; wohwɛ mʼanammɔnkwan nyinaa so yiye na wode agyiraehyɛde ayeyɛ mʼanammɔn mu.
28 Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
“Enti onipa nkwa sa te sɛ ade a aporɔw, te sɛ atade a nwewee adi.
