Job 13

1 Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.

HE AQUÍ que todas estas cosas han visto mis ojos, y oído y entendido de por sí mis oídos.

2 Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;

Como vosotros lo sabéis, lo sé yo; no soy menos que vosotros.

3 Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.

Mas yo hablaría con el Todopoderoso, y querría razonar con Dios.

4 Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.

Que ciertamente vosotros sois fraguadores de mentira; sois todos vosotros médicos nulos.

5 Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.

Ojalá callarais del todo, porque os fuera sabiduría.

6 Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.

Oid ahora mi razonamiento, y estad atentos á los argumentos de mis labios.

7 Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?

¿Habéis de hablar iniquidad por Dios? ¿habéis de hablar por él engaño?

8 Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?

¿Habéis de hacer acepción de su persona? ¿habéis de pleitear vosotros por Dios?

9 Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?

¿Sería bueno que él os escudriñase? ¿os burlaréis de él como quien se burla de algún hombre?

10 Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.

El os reprochará de seguro, si solapadamente hacéis acepción de personas.

11 Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.

De cierto su alteza os había de espantar, y su pavor había de caer sobre vosotros.

12 Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.

Vuestras memorias serán comparadas á la ceniza, y vuestros cuerpos como cuerpos de lodo.

13 Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.

Escuchadme, y hablaré yo, y véngame después lo que viniere.

14 Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?

¿Por qué quitaré yo mi carne con mis dientes, y pondré mi alma en mi mano?

15 Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.

He aquí, aunque me matare, en él esperaré; empero defenderé delante de él mis caminos.

16 Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.

Y él mismo me será salud, porque no entrará en su presencia el hipócrita.

17 Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.

Oid con atención mi razonamiento, y mi denunciación con vuestros oídos.

18 Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.

He aquí ahora, si yo me apercibiere á juicio, sé que seré justificado.

19 Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.

¿Quién es el que pleiteará conmigo? porque si ahora yo callara, fenecería.

20 Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.

A lo menos dos cosas no hagas conmigo; entonces no me esconderé de tu rostro:

21 Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.

Aparta de mí tu mano, y no me asombre tu terror.

22 Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.

Llama luego, y yo responderé; ó yo hablaré, y respóndeme tú.

23 Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.

¿Cuántas iniquidades y pecados tengo yo? hazme entender mi prevaricación y mi pecado.

24 Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?

¿Por qué escondes tu rostro, y me cuentas por tu enemigo?

25 Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?

¿A la hoja arrebatada has de quebrantar? ¿y á una arista seca has de perseguir?

26 Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.

¿Por qué escribes contra mí amarguras, y me haces cargo de los pecados de mi mocedad?

27 Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;

Pones además mis pies en el cepo, y guardas todos mis caminos, imprimiéndolo á las raíces de mis pies.

28 Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.

Y el [cuerpo mío] se va gastando como de carcoma, como vestido que se come de polilla.