Job 13
1 Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
| הן כל ראתה עיני שמעה אזני ותבן לה׃ |
2 Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
| כדעתכם ידעתי גם אני לא נפל אנכי מכם׃ |
3 Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
| אולם אני אל שדי אדבר והוכח אל אל אחפץ׃ |
4 Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
| ואולם אתם טפלי שקר רפאי אלל כלכם׃ |
5 Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
| מי יתן החרש תחרישון ותהי לכם לחכמה׃ |
6 Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
| שמעו נא תוכחתי ורבות שפתי הקשיבו׃ |
7 Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
| הלאל תדברו עולה ולו תדברו רמיה׃ |
8 Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
| הפניו תשאון אם לאל תריבון׃ |
9 Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
| הטוב כי יחקר אתכם אם כהתל באנוש תהתלו בו׃ |
10 Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
| הוכח יוכיח אתכם אם בסתר פנים תשאון׃ |
11 Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
| הלא שאתו תבעת אתכם ופחדו יפל עליכם׃ |
12 Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
| זכרניכם משלי אפר לגבי חמר גביכם׃ |
13 Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
| החרישו ממני ואדברה אני ויעבר עלי מה׃ |
14 Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
| על מה אשא בשרי בשני ונפשי אשים בכפי׃ |
15 Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
| הן יקטלני לא איחל אך דרכי אל פניו אוכיח׃ |
16 Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
| גם הוא לי לישועה כי לא לפניו חנף יבוא׃ |
17 Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
| שמעו שמוע מלתי ואחותי באזניכם׃ |
18 Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
| הנה נא ערכתי משפט ידעתי כי אני אצדק׃ |
19 Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
| מי הוא יריב עמדי כי עתה אחריש ואגוע׃ |
20 Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
| אך שתים אל תעש עמדי אז מפניך לא אסתר׃ |
21 Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
| כפך מעלי הרחק ואמתך אל תבעתני׃ |
22 Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
| וקרא ואנכי אענה או אדבר והשיבני׃ |
23 Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
| כמה לי עונות וחטאות פשעי וחטאתי הדיעני׃ |
24 Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
| למה פניך תסתיר ותחשבני לאויב לך׃ |
25 Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
| העלה נדף תערוץ ואת קש יבש תרדף׃ |
26 Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
| כי תכתב עלי מררות ותורישני עונות נעורי׃ |
27 Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
| ותשם בסד רגלי ותשמור כל ארחותי על שרשי רגלי תתחקה׃ |
28 Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
| והוא כרקב יבלה כבגד אכלו עש׃ |
