Job 13
1 Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
Lo! myn iye siy alle thingis, and myn eere herde; and Y vndurstood alle thingis.
2 Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
Euene with youre kunnyng also Y kan, and Y am not lowere than ye.
3 Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
But netheles Y schal speke to Almyyti God, and Y coueite to dispute with God;
4 Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
and firste Y schewe you makeris of leesyng, and louyeris of weyward techyngis.
5 Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
And `Y wolde that ye weren stille, that ye weren gessid to be wise men.
6 Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
Therfor here ye my chastisyngis; and perseyue ye the doom of my lippis.
7 Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
Whether God hath nede to youre leesyng, that ye speke gilis for hym?
8 Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
Whether ye taken his face, and enforsen to deme for God?
9 Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
Ethir it schal plese hym, fro whom no thing mai be hid? Whether he as a man schal be disseyued with youre falsnessis?
10 Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
He schal repreue you; for ye taken his face in hiddlis.
11 Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
Anoon as he schal stire hym, he schal disturble you; and his drede schal falle on you.
12 Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
Youre mynde schal be comparisound to aische; and youre nollis schulen be dryuun in to clei.
13 Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
Be ye stille a litil, that Y speke, what euer thing the mynde hath schewid to me.
14 Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
Whi to-rende Y my fleischis with my teeth, and bere my lijf in myn hondis?
15 Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
Yhe, thouy God sleeth me, Y schal hope in hym; netheles Y schal preue my weies in his siyt.
16 Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
And he schal be my sauyour; for whi ech ypocrite schal not come in his siyt.
17 Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
Here ye my word, and perseyue ye with eeris derke and harde figuratif spechis.
18 Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
Yf Y schal be demed, Y woot that Y schal be foundun iust.
19 Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
Who is he that is demed with me? Come he; whi am Y stille, and am wastid?
20 Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
Do thou not to me twei thingis oneli; and thanne Y schal not be hid fro thi face.
21 Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
Make thin hond fer fro me; and thi drede make not me aferd.
22 Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
Clepe thou me, and Y schal answere thee; ethir certis Y schal speke, and thou schalt answere me.
23 Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
Hou grete synnes and wickidnessis haue Y? Schewe thou to me my felonyes, and trespassis.
24 Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
Whi hidist thou thi face, and demest me thin enemy?
25 Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
Thou schewist thi myyt ayens a leef, which is rauyschid with the wynd; and thou pursuest drye stobil.
26 Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
For thou writist bitternessis ayens me; and wolt waste me with the synnes of my yong wexynge age.
27 Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
Thou hast set my foot in a stok, and thou hast kept alle my pathis; and thou hast biholde the steppis of my feet.
28 Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
And Y schal be wastid as rot, and as a cloth, which is etun of a mouyte.
