Job 13
1 Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
Lo, my eye hath seen all [this], my ear hath heard and understood it.
2 Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
What ye know, [the same] do I know also: I [am] not inferior to you.
3 Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
Surely I would speak to the Almighty, and I desire to reason with God.
4 Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
But ye [are] forgers of lies, ye [are] all physicians of no value.
5 Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
O that ye would altogether hold your peace and it would be your wisdom.
6 Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
Hear now my reasoning, and hearken to the pleadings of my lips.
7 Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
Will ye speak wickedly for God? and talk deceitfully for him?
8 Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
Will ye accept his person? will ye contend for God?
9 Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
Is it good that he should search you out? or as one man mocketh another, do ye [so] mock him?
10 Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
He will surely reprove you, if ye do secretly accept persons.
11 Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
Shall not his excellence make you afraid? and his dread fall upon you?
12 Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
Your remembrances [are] like to ashes, your bodies to bodies of clay.
13 Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
Hold your peace, let me alone, that I may speak, and let come on me what [will].
14 Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
Why do I take my flesh in my teeth, and put my life in my hand?
15 Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
Though he shall slay me, yet will I trust in him: but I will maintain my own ways before him.
16 Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
He also [shall be] my salvation: for a hypocrite shall not come before him.
17 Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
Hear diligently my speech, and my declaration with your ears.
18 Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
Behold now, I have ordered [my] cause; I know that I shall be justified.
19 Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
Who [is] he [that] will plead with me? for now, if I hold my tongue, I shall expire.
20 Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
Only do not two [things] to me: then will I not hide myself from thee.
21 Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
Withdraw thy hand far from me: and let not thy dread make me afraid.
22 Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
Then call thou, and I will answer: or let me speak, and answer thou me.
23 Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
How many [are] my iniquities and sins? make me to know my transgression and my sin.
24 Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
Why hidest thou thy face, and holdest me for thy enemy?
25 Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
Wilt thou break a leaf driven to and fro? and wilt thou pursue the dry stubble?
26 Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
For thou writest bitter things against me, and makest me to possess the iniquities of my youth.
27 Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
Thou puttest my feet also in the stocks, and lookest narrowly to all my paths; thou settest a print upon the heels of my feet.
28 Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
And he, as a rotten thing, consumeth, as a garment that is moth-eaten.
