Job 13
1 Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
Lo! all this mine eye hath seen; Mine ear hath heard and understood it.
2 Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
What ye know, I know also; I am not inferior to you.
3 Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
But O that I might speak with the Almighty! O that I might reason with God!
4 Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
For ye are forgers of lies; Physicians of no value, all of you!
5 Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
O that ye would altogether hold your peace! This, truly, would be wisdom in you.
6 Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
Hear, I pray you, my arguments; Attend to the pleadings of my lips!
7 Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
Will ye speak falsehood for God? Will ye utter deceit for him?
8 Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
Will ye be partial to his person? Will ye contend earnestly for God?
9 Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
Will it be well for you, if he search you thoroughly? Can ye deceive him, as one may deceive a man?
10 Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
Surely he will rebuke you, If ye secretly have respect to persons.
11 Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
Doth not his majesty make you afraid, And his dread fall upon you?
12 Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
Your maxims are words of dust; Your fortresses are fortresses of clay.
13 Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
Hold your peace, and let me speak: And then come upon me what will!
14 Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
Why do I take my flesh in my teeth, And put my life in my hand?
15 Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
Lo! he slayeth me, and I have no hope! Yet will I justify my ways before him.
16 Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
This also shall be my deliverance; For no unrighteous man will come before him.
17 Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
Hear attentively my words, And give ear to my declaration!
18 Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
Behold, I have now set in order my cause; I know that I am innocent.
19 Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
Who is he that can contend with me? For then would I hold my peace, and die!
20 Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
Only do not unto me two things, Then will I not hide myself from thy presence;
21 Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
Let not thy hand be heavy upon me, And let not thy terrors make me afraid:
22 Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
Then call upon me, and I will answer; Or I will speak, and answer thou me.
23 Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
How many are my iniquities and sins? Make me to know my faults and transgressions.
24 Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
Wherefore dost thou hide thy face, And account me as thine enemy?
25 Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
Wilt thou put in fear the driven leaf? Wilt thou pursue the dry stubble?
26 Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
For thou writest bitter things against me, And makest me inherit the sins of my youth.
27 Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
Yea, thou puttest my feet in the stocks, And waterest all my paths; Thou hemmest in the soles of my feet.
28 Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
And I, like an abandoned thing, shall waste away; Like a garment which is moth-eaten.
