Job 13
1 Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
Lo, all [this] hath my eye seen, my ear hath heard and noted it for itself;
2 Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
As much as ye know, do I also know: I do not fall short compared with you.
3 Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
However, I would gladly speak to the Almighty; and to argue with God do I desire.
4 Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
But ye are inventors of falsehood, physicians of no value are all of you.
5 Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
Oh, who would grant that ye might keep a profound silences! and it would he accounted unto you as wisdom.
6 Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
Do hearken but to my reasoning, and listen to the pleadings of my lips.
7 Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
Will ye speak wrong things for God? and will ye speak for him deceitfully?
8 Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
Will ye show him undue favor, when ye contend for God?
9 Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
Will it be well if he should search you out? or as one overreacheth another mortal, do ye expect to overreach him?
10 Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
He will surely reprove you, if in secret you show him undue favor.
11 Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
Doth not his excellency terrify you? and his dread fall upon you?
12 Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
The things you remember are mere proverbs of ashes, your high-places are high-places of clay.
13 Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
Keep silence toward me, that I may indeed speak, and let pass over me what will.
14 Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
Whatever it may cost, I will take my flesh in my teeth, and my life will I put in my hand.
15 Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
Lo, though he slay me, yet will I trust in him: only I will argue my own ways before him.
16 Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
Even he will come to my assistance; for a hypocrite cannot come before him.
17 Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
Listen well to my word, and to my demonstration with your ears.
18 Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
Behold now, I have arrayed my cause: I know that I shall be indeed justified.
19 Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
Who is he that will contend with me? for now, if I keep silence, I must perish.
20 Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
Only two things do not unto me: then will I not hide myself from thy presence.
21 Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
Remove thy hand far from me; and let not thy dread terrify me.
22 Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
Then call thou, and I will answer; or let me speak, and do thou reply to me.
23 Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
How many are my iniquities and sins? my transgression and my sin let me know.
24 Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
Wherefore wilt thou hide thy face, and regard me as an enemy unto thee?
25 Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
Wilt thou terrify a leaf driven about [by the wind]? and wilt thou pursue dry stubble?
26 Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
That thou writest bitter decrees against me, and assignest unto me the iniquities of my youth;
27 Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
And [that] thou puttest my feet in the stocks, and watchest narrowly all my paths; [and] settest for thyself a mark upon the soles of my feet?
28 Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
And yet the body decayeth like a rotten thing, as a garment that the moth hath eaten.
