Job 13
1 Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
Zie, dit alles heb ik met eigen ogen aanschouwd, Mijn oor heeft het gehoord en verstaan.
2 Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
Wat gij weet, weet ik even goed: Ik doe niet onder voor u.
3 Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
Daarom wil ik tot den Almachtige spreken, Mijn zaak bepleiten voor God!
4 Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
Want gij zijt leugensmeden, En kwakzalvers allemaal!
5 Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
Als gij er nu maar het zwijgen toe deedt, Rekende men het u als wijsheid aan.
6 Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
Luistert dus liever naar mijn pleit, En geeft acht op het pleidooi mijner lippen.
7 Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
Moogt gij leugens spreken, om God te believen, Ter wille van Hem onwaarheid zeggen;
8 Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
Moogt gij partijdig voor Hem zijn, Wanneer gij voor God denkt te pleiten?
9 Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
Loopt dit goed voor u af, wanneer Hij u in verhoor neemt; Of denkt gij Hem te bedriegen, zoals men mensen bedriegt?
10 Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
Ten zwaarste zal Hij u straffen, Zo gij partijdig zijt in het geniep.
11 Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
Zal zijn Majesteit u dan niet ontstellen, Zijn verschrikkingen u niet overvallen?
12 Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
Want uw uitspraken zijn spreuken van as, Uw betogen, betogen van leem!
13 Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
Zwijgt derhalve, en laat mij spreken; Laat er van komen wat wil!
14 Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
Ik pak mijn vlees tussen mijn tanden, En neem mijn leven in mijn hand.
15 Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
Wil Hij me doden, ik wacht Hem af; Maar ik verdedig mijn wandel voor Hem!
16 Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
Dit zal reeds een triomf voor mij zijn; Want de boze durft niet eens voor zijn aanschijn treden!
17 Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
Luistert dus goed naar mijn woord, Leent het oor aan mijn rede.
18 Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
Zie, ik heb mijn pleit gereed, Ik ben mij bewust van mijn recht!
19 Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
Wie brengt er iets tegen mij in? Ik zou aanstonds zwijgen en sterven.
20 Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
Twee dingen moet Gij mij echter besparen, Dan verschuil ik mij niet voor uw aanschijn:
21 Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
Neem uw hand van mij weg, En verbijster mij niet door uw verschrikking.
22 Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
Daag mij dus uit, en ik zal antwoorden; Of laat mij spreken, en antwoord Gij:
23 Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
Hoeveel fouten en zonden heb ik bedreven, Noem mij mijn misdaden en zonden op!
24 Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
Waarom verbergt Gij uw aanschijn, En beschouwt Gij mij als uw vijand?
25 Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
Wilt gij een weggewaaid blad nog verschrikken, Een verdorde halm nog vervolgen:
26 Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
Dat Gij zo’n bitter lot mij bestemt, En de fouten wreekt van mijn jeugd;
27 Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
Mijn voeten steekt in een blok, al mijn gangen bewaakt, En mijn voetzolen bespiedt?
28 Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
