Job 13
1 Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
Se, mit Øje har skuet alt dette, mit Øre har hørt og mærket sig det;
2 Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
hvad I ved, ved også jeg, jeg falder ikke igennem for jer.
3 Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
Men til den Almægtige vil jeg tale, med Gud er jeg sindet at gå i Rette,
4 Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
mens I smører på med Løgn; usle Læger er I til Hobe.
5 Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
Om I dog vilde tie stille, så kunde I regnes for vise!
6 Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
Hør dog mit Klagemål, mærk mine Læbers Anklage!
7 Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
Forsvarer I Gud med Uret, forsvarer I ham med Svig?
8 Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
Vil I tage Parti for ham, vil I træde i Skranken for Gud?
9 Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
Går det godt, når han ransager eder, kan I narre ham, som man narrer et Menneske?
10 Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
Revse jer vil han alvorligt, om I lader som intet og dog er partiske.
11 Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
Vil ikke hans Højhed skræmme jer og hans Rædsel falde på eder?
12 Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
Eders Tankesprog bliver til Askesprog, som Skjolde af Ler eders Skjolde.
13 Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
Ti stille, at jeg kan tale, så overgå mig, hvad der vil!
14 Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
Jeg vil bære mit Kød i Tænderne og tage mit Liv i min Hånd;
15 Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
se, han slår mig ihjel, jeg har intet Håb, dog lægger jeg for ham min Færd.
16 Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
Det er i sig selv en Sejr for mig, thi en vanhellig vover sig ikke til ham!
17 Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
Hør nu ret på mit Ord, lad mig tale for eders Ører!
18 Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
Se, til Rettergang er jeg rede, jeg ved, at Retten er min!
19 Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
Hvem kan vel trætte med mig? Da skulde jeg tie og opgive Ånden!
20 Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
Kun for to Ting skåne du mig, så kryber jeg ikke i Skjul for dig:
21 Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
Din Hånd må du tage fra mig, din Rædsel skræmme mig ikke!
22 Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
Så stævn mig, og jeg skal svare, eller jeg vil tale, og du skal svare!
23 Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
Hvor stor er min Skyld og Synd? Lad mig vide min Brøde og Synd!
24 Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
Hvi skjuler du dog dit Åsyn og regner mig for din Fjende?
25 Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
Vil du skræmme et henvejret Blad, forfølge et vissent Strå,
26 Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
at du skriver mig så bitter en Dom og lader mig arve min Ungdoms Skyld,
27 Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
lægger mine Fødder i Blokken, vogter på alle mine Veje. indkredser mine Fødders Trin!
28 Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
Og så er han dog som smuldrende Trøske, som Klæder, der ædes op af Møl,
