Job 13
1 Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
Se, det har mit Øje set alt sammen; mit Øre har hørt og forstaaet sig derpaa.
2 Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
Hvad I vide, det ved jeg, ogsaa jeg, jeg falder ikke igennem for eder.
3 Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
Dog vilde jeg gerne tale til den Almægtige, og jeg havde Lyst til at gaa i Rette med Gud.
4 Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
Men I sammensy Løgn: I ere alle sammen unyttige Læger.
5 Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
Gid I vilde tie, saa skulde det regnes eder til Visdom!
6 Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
Kære, hører min Bevisning og mærker paa det, som jeg strider for med mine Læber.
7 Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
Ville I forsvare Gud med Uret og forsvare ham med Svig?
8 Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
Ville I anse hans Person eller føre Sag for Gud?
9 Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
Vil det gaa godt, naar han undersøger eder? ville I bedrage ham, ligesom man bedrager et Menneske?
10 Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
Han skal visselig straffe eder, om I anse Personer i Løndom.
11 Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
Skulde ikke hans Højhed forfærde eder og Rædsel for ham falde over eder?
12 Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
Eders Tankesprog ere at ligne ved Aske, eders Borge ere Lerborge.
13 Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
Tier for mig, at jeg kan tale, og lad saa overgaa mig, hvad der vil!
14 Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
Hvorfor skulde jeg føre mit Kød bort i mine Tænder? jeg vil derimod sætte mit Liv i min Haand.
15 Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
Se, han slaar mig ihjel, jeg har intet Haab; kunde jeg blot retfærdiggøre mine Veje for hans Ansigt!
16 Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
Ogsaa dette skulde være mig en Frelse; thi der skal ingen vanhellig komme for hans Ansigt!
17 Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
Hører flittig min Tale og det, jeg kundgør for eders Øren.
18 Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
Se, kære, jeg har indledet Sagen, jeg ved, at jeg skal kendes retfærdig.
19 Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
Hvo er den, som kan trætte med mig? thi da maatte jeg tie og opgive Aanden.
20 Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
Dog, gør ikke to Ting imod mig, da vil jeg ikke skjule mig for dit Ansigt:
21 Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
Lad din Haand være langt fra mig og Rædsel for dig ikke forfærde mig!
22 Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
Kald saa, og jeg vil svare, eller jeg vil tale, og giv saa du mig Svar igen!
23 Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
Hvor mange ere mine Misgerninger og Synder? lad mig vide min Overtrædelse og min Synd!
24 Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
Hvorfor skjuler du dit Ansigt og holder mig for din Fjende?
25 Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
Vil du jage det henvejrede Blad op og forfølge det tørre Straa?
26 Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
Thi du skriver Bitterheder op imod mig og lader mig faa min Ungdoms Synder til Arv.
27 Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
Og du lægger mine Fødder i Stokken og tager Vare paa alle mine Stier; du afstikker Grænser for mine Fødders Saaler,
28 Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
skønt jeg er en Mand, der bliver gammel som Trøske, som et Klæde, der ædes op af Møl.
